Bättre sent än aldrig…Här kommer lite bilder från mitt absolut första besök i Frankrike. Det är mycket jag vill berätta så jag delar upp resan och ger er resten senare. Självklart ville jag åka dit för den berömda maten skull men också för att träffa en vän samt nosa på atmosfären som alla pratar så gott om. Det är lite av ett magiskt ställe, full av romantik, hundbajs och mäktiga monument. Visste du att det finns  över 10.000 restauranger i Paris? Maten och vinerna är ju världsberömda och jag kan efter den här resan förstå det. Men maten får vänta lite. Här kommer några saker du inte får missa när du drar till Pariii!Vi hann med att besöka Notre Dame, ett måste även om det inte är mer än en tråkig kyrka egentligen. Hur eller hur så råkar den vara den mest berömda katedral i världen och då måste man ju bara se den. Notre Dame är beläget i Paris hjärta och ligger vackert placerat vid floden Seine och det var i den här katedralen Herr Napoleon ( killen som hade sönder näsan på katten i Giza, Egypten) blev krönt till kejsare.Omgivningarna runt omkring är mysigt romantiska med sina små kärleksbänkar, vackra blommor och körsbärsträd. När man är Paris så får man inte missa att besöka någon av alla de anlagda parker som finns. Jag besökte Jardin de Luxenbourg som ligger mitt i centrala Paris och är en av de mest populära. Här kan du segla med små modellbåtar i dammen framför det pampiga palatset. Det sägs att Hemingway älskade att strosa omkring i den här trädgården och här finns något för alla. Man kan spela tennis, fotboll, boule, rida eller bara slå sig ner med en kaffe och lyssna på livemusik från scenen.Så får vi ju inte glömma den där triumfbågen, ni vet där tårna lever farligt. Jag har aldrig haft så bra koll på mina tår som just där vid det övergångstället. Det var precis som om att de bilande parisarna fick poäng om de körde på någons tår där.Under bågen ligger den okända soldatens grav. Ingen vet vem han är eftersom han är okänd. End of story…typ. Annars så tillhör den här bågen den där killen Napoleon. Han verkar ha haft en hel del inflytande på den här stan! Eiffeltornet får man heller inte missa om man besöker Paris. Det där ståltornet som ändrat färg många gånger genom åren har en sådan kärleksfull dragningskraft att jag bara ville stå och hålla min sambo i handen och pussas när vi var där. Och nej, tornet är inte så högt som man kanske tror, se själva. Inte mer än en arm högre än mig! Tror du mig inte.. kolla här då!!! En annan kul överraskning var avenue Gustav. Tänka sig att det finns ett stycke svensk mark att stå på där vid ”Parisertornet”. Gustav V med den fjolliga mustaschen har fixat oss en eget litet ställe med Paris bästa utsikt, hyggligt! Tack Gustav.Självklart såg jag pigalle bye night också. Paris egna”red light” distrikt. Japp! du läste rätt. Värsta hor-haket. Men annars ett väldigt coolt neonställe där Pablo Picasso en gång hängde.( jag undrar varför?)Här trängs alltså horor, sexbutiker, hotell och cafeer (här kan man med största sannolikhet få en dubbelmacka for sure!) och ja självklart stannade jag till vid moulin rouge för att fotografera den berömda väderkvarnen.Innan vi åkte hem och sussade i sängen traskade vi in på ett sex-museum som var hysteriskt roligt. Jag brukar inte bli generad men just här blev jag nästan det.Det finns konst och så finns det konst helt enkelt.  Och den här bilden får avsluta del 1 av mitt Paris. Hihi!

 

Så hur var frukosten i baguetternas hemland? Frankrikes frukostvanor skiljer sig en hel del från mina egna. Bröd är i min kost förbjudet, varför? Jo, det har visat sig att mina överflödiga extrakilon som jag inte ville äga försvann i samma veva som jag slutade äta just bröd och plockade bort juicen. Jag varken bantar eller går på någon eländig diet, jag bara äter inte bröd och dricker juice längre. Själv uppskattar jag naturell yoghurt med hög proteinhalt ( när i helvete kommer kvarg på 1 liter? jag skulle absolut hänga på låset till första affär som börjar med det. I Frankrike fanns det faktiskt så kom igen nu Sverige får jag se 1 liters kvarg?), musli, ett glas (sockerfri) c-vitaminbrus och en kopp rejält starkt kaffe med en skvätt mjölk på mitt eget frukostbord men är man i ett annat land så får man ta seden dit den kommer. Det är ju det som gör resandet uti världen så spännande.Bröd är viktigt  i Frankrike, baguetten är i stort sett helig! Det finns säkert en helig bok om baguetten som kunde gå på vatten, hade 14 lärjungar, blev uppspikad på kors och så vidare. Det förvånar mig att man ännu inte har rest en baguettestaty typ brevid Eiffeltornet? Det borde det göra med tanke på att varje man/kvinna (med eller utan basker) man möter i staden bär runt på en knippe pinfärska baguetter! Hur eller hur så åt jag varje morgon en baguette med sylt, croissanter med eller utan choklad, kaffe och apelsinjuice. Och det där med sylt var fan lite läskigt. Vem kom på att sylt och bröd är kompisar? Vad hände med skinkan, nådde den aldrig södra Europa? Fast när jag tänker efter så såg min frukost i barndomen ganska liknande ut. Ostmackor med marmelad skulle det vara då ( det ljuva 80-talet) och min stackars morfar fick sitta och pilla bort alla bitarna i marmeladen för att jag inte skulle matvägra. (Vilket jag oftast gjorde ändå, bara för att jag var en bortskämd snorunge som aldrig fick lära mig att veta hut.)

Det här en äkta franska frukost det! För oss svenskar liknar det kanske mer en lagom fika. Och en sak ska ni veta, baguetterna i Sverige kommer aldrig någonsin smaka lika bra som dom i Frankrike. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som är annorlunda…Mjölet? Smöret? Jästen? De smakar helt enkelt lite bättre, den saken är klar.

Vi är ju ganska lika, jag och Gunde Svan. Åtminstone kände jag mig lite som honom då jag gled runt på ett skidor på självaste påskafton i strålande solsken. Ja förutom att jag inte hade bajs i byxan när jag kom i mål. För er som inte vet så körde faktiskt Gunde Svan ett viktigt mästerskap under sin karriär med en matförgiftning i kroppen. Ja en matförgiftning av den höga grad att karln råkade lägga en brun chokladpudding i sin vita sparkdräkt innan han gled segrade in i mål. Pappskalle eller vinnarskalle? Ja det är frågan? Han berättade hur som helst hela historien glatt i tv-programmet ”Efter 10”! Sånt berättar man bara inte för svenska folket, nej det gör man faktiskt inte.

Hur eller hur så fick jag korv , inte bajs-korv utan bara  helt vanlig grillkorv efter att ha glidit in i mål. Oj vad mat smakar bra när man anstränger sig lite fysiskt.

Påskafton blev en riktigt härlig dag och just den här dagen ser vädermässigt ut att bli likadan.

 Ha nu en riktigt härlig dag!

 

Igår var jag på leklandet här i Hultsfred med min brorsdotter och brorson,  det är andra gången på 2 veckor faktiskt. Leklandet är ett bra ställe för föräldrar eftersom man stänger in barnen i burar och låter dom hållas därinne i flera timmar. Föräldrarna ja dom fikar och pratar skit under tiden. ( Flickan på bilden, ja… jag vet! Visst är vi lika! Hon är typ mer lik mig än vad jag är lik mig själv. Otäckt faktiskt!)

Jag själv blir som ett barn på nytt på det där leklandet då jag är alldeles för raslös för att dricka kaffe och prata skit om andra människor så jag klängde lika mycket som ungarna där i nätet, jag tävlade mot barnen i rutchkanan och så fanns det en studsmatta… gud den där gravitationskraften, ååå det kittlade asgött i magen och ungarna skrattade så de kiknade eftersom jag var lika smidig som ett kylskåp när jag hoppade upp och ner. Innan vi gick hem lärde jag mig att hoppa i sidled också, då fick jag applåder.

 Och vet ni! det bästa av allt är att jag fick leka HELT gratis! Barnen, stackarna… dom fick betala 120 spänn!

Vilket lördagsnöje hörrni! Vrålkul! Kan jag gå dit idag utan barn tro? Jag kanske kan kidnappa ett barn därinne och låtsas vara förälder? Typ

– Hallå där, det är är MITT barn…Kom nu Sune så leker vi lite!

Ni går ju säkert runt och undrar hur Nils Ferlin kunde bli så duktig på att dikta? Tanken har aldrig slagit dig att någon kanske viskade de allra bästa dikterna i hans öra typ år 1985 ?

Ja ja vet gubbstrutten gick och dog typ -61 (för det läste jag på wikipedia alldeles nyss) och nu vet jag också att gubben som jag pratar med på bilden inte var Nils Ferlin på riktigt utan bara en bronsavgjutning. Så jävla dåligt! Här har jag gått runt hela mitt liv och trott att Nisse verkligen lyssnade på vad jag viskade den där gången, att vi var kompisar och att vi skulle ses igen en dag. Fy fan!

Jag satt och tittade på gamla kort vid frukosten i morse. Bara för att få drömma mig bort till sommaren och pappas båt. Så hittade jag en ganska rolig bild på mig själv! Det första jag tänkte var… Är det den där arga Lilla My i mumindalen?

Och när jag tänker efter så är vi nog ganska lika… Vi är båda ganska små, ettriga och viljestarka och när vi blir riktigt arga, ja då bits vi. Fast jag går inte runt i rött, rött gör att man ser tjock ut… det vet du väl?

Det var ju roligt att Ralf gick vidare till finalen i melodifestivalen…

…men det enda jag kunde tänka på när jag såg honom i tv-rutan var hur skrämmande lik han är mammuten i filmen Ice Age. Ja ibland är det jobbigt att vara mig…Hjärnan går alltid på full växel och tankarna svävar runt hej vilt. Då blir det att vissa saker paras ihop lite galet. Men erkänn! Den här gången har jag väl ändå liiiiiite rätt?

Det är svårt att tro att dom där söta jävlarna som bor hemma hos oss (kattbäbisarna) kan göra en kattälskare som jag så jäkla förbannad och ledsen. Men det kan dom faktiskt. Idag hade de sönder mitt objektiv som jag oftast fotar mina matbilder med och det var liksom inte en liten flisa i kanten, nej då, objektivet typ gungade ut som den där leksaken ”slinka” (spiralen som vi släppte ner för trappan på det goda 80-talet) och objektivet verkar vara helt förstörd. I morgon ska jag se om det går att laga med tejp annars så får jag skicka in det på lagning och lägga ut katterna på blocket för att kunna betala reparationen. Hemförsäkring i all ära men en självrisk på sånt här slarv är nog ganska skyhög.

Så när den här dagen ändå är förstörd så kan jag lika gärna fundera på många andra saker som gör mig lite ledsen, arg och förbannad, nu när jag sitter här med min varma choklad fylld med marshmallows och lättvispad grädde.

– Hur mycket pengar tjänar egentligen Konsum på att aldrig lägga in sin sina extrapriser och så kallade multipriser i sina system? Jag får alltid betala ordinarie pris. Är det mig det är fel på och tänker kassören kanske ” Hon den där ointelligenta matbloggaren, hon är ju anställd på ica.Hon ska minsann betala fullpris, ja det ska hon! Vi trycker på ordinarie-pris-knappen här, ja det gör vi.”

– Varför är internet så jäkla beroendeframkallande? Jag hänger på bloggen, på fejjan, på mejlen och på google hur mycket som helst och kan inte sluta! Finns det något behandlingshem för internetmissbrukare? I så fall kan jag få rabatt om jag bloggar om min behandling eller kan jag få den helt gratis eftersom jag nu nmåste lägga alla pengar på en objektivreparation?

– Jag skrev ett sms till min sambo idag som just nu är på väg till Australien för en kortare turné med bandet. Jag skrev ”Jag har satt upp en bild på Palme nu, den är jättefin!” Men jag har inte fått något svar. Har min sambo kanske gjort slut nu då och blivit ihop med typ Gadaffi eller kanske Tysklands utrikesminister istället? Eftersom jag är internetberoende så var jag ju genast tvungen att googla på en bild på utrikesminstern… ( bild: google )

Och, ja, ingen skönhet kanske, men han verkar ju gilla killar, så lite orolig kanske jag ska vara ändå?

– Allvarligt , hallå! Den där musikvideon Gangnam style, så rolig är den väl inte…Nu har dom visat svenska tolkningar/varianter på den musikvideon på nyheterna och sagt att ”Oj då, den svenska varianten har fått 20.000 klick på en timme”…Klart som faan den har fått det eftersom den heter exakt som orginalet och människro klickar eftersom de antagligen tror att det är orginalet de ska få se!

– Kan man skaffa sånna där Tamaguchi´s eller vad de heter? Ni vet, sånna där små data-dockor som man ska hålla vid liv. I så fall skulle jag ta död på min genast, bara för att få känna mig lite överlägsen, lite mindre ledsen och för att jag är lite arg just nu.

– En av kattbäbisarna kom nyss och la sig på min hals och spann jättehögt. Antingen försökte han strypa mig eller så försökte han säga förlåt. Jag väljer att tro att det var det en strypning på gång så jag knuffade ner katten från soffan med armbågen i ren hämnd och nu får jag fruktansvärt dåligt samvete. Jävla skit!

Nej nu tänker jag gå och lägga mig så jag orkar gå upp 10 minuter tidigare än vanligt eftersom jag vill koka ett ägg till frukost. Ja, jag vet jag kan ju koka ett ägg ikväll och sova dom där 10 minuterna men tänk så mysigt jag kan ha det när jag står vid spisen med håret spretandes åt alla håll. Och i natt tänker jag drömma en sanndröm om hur jag vinner skitmycket på lotto så jag kan köpa jättemånga objektiv till katterna. Förra året vann jag faktiskt 60 kr på en trisslott, så helt omöjligt kan det väl inte va…eller? Och du, va inte oroligt, jag brukar inte ” hänga läpp” över tråkiga saker så himla länge, i morgon är jag med största sannolikhet vrålglad. Och tack för att du orkade läsa alla raderna. En klapp på axeln till dig (-:

 

 

Katterna är nu 9 veckor och är redo att flytta hemifrån om 3. De växer otroligt fort men det är kanske inte så konstigt eftersom de äter nästan allt de kommer över. Hörlurar, högtalarsladdar, blomjord och mobilladdare är tydligen otroligt gott. Det går i hög hastighet nu också. Ena stunden hänger de i gardinen… sekunden efter är de uppe i sovrummet och möblerar om alla kuddar.
Rätt och fel är inte alls lätt att lära dom här små, antagligen är hjärnan alldeles för liten för att kunna skilja på fy och sötnos. Jag menar hjärnan kan typ inte vara större än en valnöt eller så?
Det kommer nog bli katter av dom så småningom men just nu är de mer som krokodiler som lurpassar i vassen. Fötter är favortifödan och gärna kvällstid när matte och husse är så där lite lagom trötta och halvsover i soffan.

Idag tycker jag inte alls om dom, de försökte nämligen mörda mig idag. När jag minst anade det dessutom.

Pang sa det bara… så hade jag en katt som tog ett skutt med nyvässade klor gled han sedan sakta sakta ner för min arm samtidigt som ett par bakteriefyllda sylvassa tänder borrade sig in i axelhöjd. Alla skrattade utom jag! Varför tog jag ett foto? Bevismaterial till krim såklart. Svårt att kanske  tro att dom här sötnosarna är kriminella, jag vet! Men det är dom!

Hoppas ni haft en underbar helg:) Här har vi ätit och druckit massor av gott hela helgen. Vi har firat jul med resten av familjen vi inte träffade på julafton. Tomten kom med en väldigt kul julklapp som ni kommer få se här på bloggen inom en snar framtid.

Jag skrev en krönika förra året och nu har det gått ett helt år sedan dess och varför inte göra det till någon form av tradition? Jag menar, mycket händer faktiskt men det är kanske inte förrän vi tänker efter, reflekterar och plitar ner sakerna, ja det är kanske då vi blir medvetna om att livet går framåt och inte bakåt.

Mitt år har varit oerhört händelserikt. Ibland har jag faktiskt fått nypa mig lite i armen för att verkligen vara säker på att det inte varit en illusion, en dröm eller någon form av lycklig sagobok. Jag minns att jag på nyårsafton vid tolvslaget ( någon stund efter att min kompis fått en stor nyårsraket på sig som faktiskt exploderade farligt nära anus och jag legat ner på backen och skrattat åt det i en hel evighet) när jag stod där och skålade med fina vänner och familj att ” Det här året, 2012, det ska bli nog bli mitt år, det kan bara bli bättre nu”.

I mångt och mycket  kan jag nog säga det faktiskt blev så också. Min arbetspraktik på systembolaget förlängdes till juni 2013, det var otroligt glädjande besked som medförde att jag var tvungen att ta tjänstledigt från mitt ordninarie arbete på Ica.  Jag gick upp till att arbeta halvtid, testade på att jobba nästan heltid ett tag, och jag fick åka på kurs i Stockholm. Där fick jag lära mig massor om mat och dryck i kombination och kom tillbaka med en brinnande iver att lära mig ännu mer. För första gången på länge kände jag någon form av lugn i kroppen och en känsla av att ha hittat ”hem”. Systembolaget kanske är en arbetsplats som vilken som helst men för mig kommer det alltid vara platsen där mina vingar lyftes och flög. Mina arbetskamrater har varit mina skyddsänglar och utan dom hade det aldrig gått så bra som det har gjort under den här tiden. Och än  blir dom inte av med mig. Det är helt fantastiskt att jag fick den chansen, att få testa något nytt, växa in i en ny roll och öva på stress på det här sättet. Jag har gett 100% i min egen utveckling och KBT terapi och systembolaget har hjälp mig att framåt. Jag har ändrat mitt beteende, lärt mig säga nej, lärt mig att prioritera och framförallt så har jag lärt mig det viktigaste…Vila och återhämtning mellan varven för att inte ”brännas” ut igen.

2012 blev också Matsafaris år. Det började med att jag flyttade hela bloggen hit, till matmolnet. Några läsare försvann, många nya fann hit och bloggen uppmärksammades på många sätt. Decibel blev stjärnkocken, Smålands kanske mest kända katt. Katten blev en stor del av bloggen, vilket underlättade för mig då jag har haft svårt med att stå i fokus ibland. Lokaltidningarna fick upp ögonen för vad vi hade för oss, jag och katten, och vi fick vara med både här och där.(Vimmerby tidning gjorde en jättefin artikel om hur jag faktiskt började med bloggandet, den finns att läsa i kort version här.) Artikeln i helhet i tidningen hade verkligen en bra slutkläm ” Jag har redan vunnit största priset och det är att få må bra igen”. Och så känns det faktiskt!

Jag fick också  skriva några recept till tidningen Nordöstran, ett otroligt roligt hedersuppdrag och första gången jag fick ett recept publicerat i en tidning var i Expressens bilaga Mitt kök. Det är en speciell känsla det där med att öppna en tidning och få se sin egen bild och sina egna ord.

Det bästa och mest oväntade som hände, att jag blev nominerad till Stora matbloggspriset 2012 det gjorde mig både rörd och lite gråtmild men senare också väldigt stolt. På något sätt så kände jag mig till en början inte värdig att hänga där bland alla toppbloggarna och tävla om att bli årets matblogg, jag menar vad är jag? En frispråkig lite halvgalen tjej som gillar att inspirera till god matlagning med en knasig hårdrockskatt i släptåg? Lilla Ann-Sofi från Hultsfred? Vem gillar mig liksom? Men när jag tänker efter så är Matsafari faktiskt inte så lik någon av de andra toppbloggarna alls. Jag menar vem skriver om gynekologbesök och chokladpudding eller bjuder på sig själv på det sättet som jag gör? Det var ju ni läsare som nominerade mig, tack vare er blev  jag blev utvald och ett finare kvitto på att jag gör någonting bra, kunde jag inte få. Tack snälla ni för det! Jag hoppas att jag fortfarande inspirerar, får dig att skratta då och då och jag vill skänka dig lite glädje var gång du tittar förbi.

Så 2013? vad händer då? Jag vet faktiskt inte riktigt. Jag tror att jag tar det som det kommer. Jag hoppas kunna åka på många festivaler och konserter nästa år. Musik är ju som mat för själen och att få se bra artister framträda live ger både gåshud och hårresningar på samma gång. Sen kanske många uppfatta min musiksmak som kastruller och stekpannor som någon står och kastar ganska aggressivt i en stentrappa samtidigt som man är bajsnödig och förbannad men även sådan musik är mat för själen för den som är utsvulten. Jag har en gammal barndomsdröm som jag ska försöka se om jag kan förverkliga, jag ska åtminstone göra ett försök. Jag hoppas också kunna komma iväg till Paris och jag skulle så gärna vilja ha en semsterledighet i en längre period så jag kan få andas ut och reflektera lite över vad jag vill göra i framtiden.

Jag vill i det här inlägget passa på att tacka dig, kära läsare som så troget hängt kvar det här året och som nyfiket tittat in för att se vad jag och Decibel har för oss. Tack för alla fina kommentarer ni gett mig. Tack för alla uppmuntrande och snälla ord. Och tack snälla för den här nomineringen till Stora matbloggspriset. Utan er hade det inte varit möjligt att ens driva en matblogg. När jag startade bloggen mådde jag fruktansvärt dåligt, nu 2 år senare så mår jag så himla bra.  Nästa år  ska bli bättre på vardagsmat, jag ska leverera ännu fler inspirerande bilder och jag ska skriva ännu mer från hjärtat. Tack för det här året. Tack alla ni Vimmerbybor som tittar in här, tack alla Västerviksbor som följer mina äventyr i matens värld, tack till alla Stockholmare som alltid är dom flitigaste besökarna och tack till alla ni härliga människor från Växjötrakten som återkommer. Du från Kalmar ska också ha ett stort tack och ni härliga skåningar, tack till er också. Tack snälla norrlänningar därute. Ett stort tack till alla er utlandsvenskar som tittar in då och då för att få en uppdatering om vad som händer i Småland. 

TACK ALLA! Tack alla ni som besökt mig. Jag villavslutningsvis önska er ett riktigt gott nytt år med en stor puss och en fin bild.