Det är nog ingen som tycker att vi har för lite snö här i Småland. Och även om det är urtråkigt att skotta så medför snön ändå en hel del glädje.

Både jag och Lars blev så bitna att vi nu sitter med varsitt par egna skidor! Vi känner oss dock otroligt kränkta för att det ska komma plusgrader nu i veckan 🙂 För jäkligt rent ut sagt! Vi kunde väl ändå ha fått lite minus veckan ut!

Och helgens skidåkning avslutades med mackor och varm choklad på en hygglig parkbänk… precis som sig bör!

//

Kiviks musteri ligger i södra delen av Kivik och är verkligen en upplevelse och värt ett besök.kiviks musteri

Där hittar du inte bara vackra äppelodlingar utan också musteriets egen gårdsbutik med sortiment som du kanske inte hittar i din butik hemma. Själv köpte jag med mig äppelcidermarmelad så god att du kan äta hela burken. Är du lite trött och hungrig efter shopping i gårdsbutiken kan du koppla av i den egna restaurangen där det givetvis serveras äppelkaka av äpplen från gården.

äppelodlingar IMG_0115 (2)Det är mysigt att skrota runt här. Du kan besöka den rogivande trädgården med susande humlor och getingar. Du kan också titta på äppelträdsutställningen eller besöka musteriet för att öka dina kunskaper i dom olika äppelsorterna och eller ta reda på man hur faktiskt mustar äpplen. IMG_0136IMG_0137

I min trädgård hemma har jag 6 olika äpppelträd och förra året fick jag otroligt mycket äpplen och provade själv att göra min egen äppelmust.( läs gärna om det här) Nu hade jag inte fina tekniska maskiner som på bilderna här utan jag gjorde alla moment för hand. Men det var verkligen jättespännande att se hur man kan effektivisera en verksamhet. IMG_0139 (2)

Har du vägarna förbi och har det minsta intresse för mat så måste du absolut stanna till här! Och gärna på sensommaren när den värsta hopen av turister har lagt sig och du slipper köa så mycket. kungagravarna

Och när du ändå besöker Kivik så får du inte missa att besöka Kungagraven och dess hällristningar. kungagraven

Där finns också ett fantastiskt fik som serverar jättegod äppelkaka och kladdkaka i en underbar miljö.IMG_0105 (2)

Härligt va! Och det passar ju ännu bättre att åka till Kivik just den här tiden. Då äpplena börjar mogna! Se så. Åk nu!

//Ann-Sofi

Att ta sig in i guide Michelin är en bedrift i sig såväl som du måste vara något alldeles extra för att bli omnämnd i denna viktiga restaurangtidskrift. Och du måste verkligen ligga i toppen för att knipa någon av de åtråvärda stjärnorna.  Av en ren slump råkade jag under min ”luff” genom Polen komma över en riktigt riktigt gemytlig restaurang som blivit omnämnd i guide Michelin hela 3 gånger ( 2010, 2011 samt 2015)!!! Det var en sen kväll efter en omtumlande dag i koncentrationslägren Auschwitz och Birkenau då vi smög runt utanför hotellet i Krakow för att få en bit mat och bara några restauranger bort låg stället jag kommer minnas för livet!POLEN20151

Vi hittade till den lilla restaurangen Jarema  med en meny tjock som en bibel och med en kokkonst som fick en att fälla tårar vid första tuggan.jarema

Personalen var så otroligt vänliga och hjälpsamma. De var förstående över att vi tog god tid på oss att  läsa menyn då vi inte ville missa några av deras läckerheter.POLEN20152

De förklarade ingående saker i menyn som vi inte förstod och kalven med kantarellsås och världens ljuvligaste potatisdumplings som jag beställde till varmrätt var bland de bästa måltider jag ätit. BIG TIME! Verkligen!jaremapl

Portionen var dessutom så tilltagen att det inte fanns en endaste liten millimeter kvar till den där chokladmoussen jag spanade in vid grannbordet och fluktat efter. Men jag fick smaka på mitt bordssällskaps tallrik med vildgås och den var också Made In Heaven!jaremapoland

Det har aldrig någonsin varit så tyst kring ett middagsbord i mitt sällskap och mina ögon var blanka av lust och välbehag när mitt bordssällskap frågade mig efter lång tystnad vad jag tyckte om maten. Jag hade knappt tid till svar då jag njöt så.

Skulle ni någon gång åka till Krakow så får ni absolut inte missa den här restaurangen. Miljön är lika fantastisk som maten och de söta servitriserna i blommig långklänning gjorde sitt yttersta för att vi skulle få absolut världsklass service. Hade jag varit modigare så hade jag rusat rakt ut i köket och pussad kocken på munnen!

jaremainterior

Mina smaklökar vattnas nu jag tänker tillbaka och sitter här och uppdaterar något lite smått hungrig! I mitt liv har jag haft en handfull minnesvärda restaurangbesök men den här kommer att gå till historien och peta ner 1:a platsen som sedan lång tid tillbaka har varit ett perfekt grillat lammpaket jag åt i Grekland.

Åk hit för fan, det är det jag försöker säga!


Så min semester då? Jo det var mitt allra första besök i Polen och jag passade på att se det mesta av landet ifall jag mot förmodan inte skulle gilla det och aldrig någonsin återvända.

Jag kommer att återvända och det beror inte bara på att jag måste äta på Jarema igen utan för att jag tyckte om det. Landet har är ett bra prisläge, det finns mycket historia och många trevliga sevärdheter. Sen har ju delar av landet faktiskt tillhört Sverige en gång i tiden.

birkenaugate

Resan innefattade inte bara god mat och glädje utan också en hel del allvar då jag besökte koncentrationslägren Auschwitz samt Birkenau som ligger 1,5 timmes bussfärd från Krakow i södra Polen. (Som för övrigt bjöd på mitt sämsta matminne i form av en vidrig, gråblek curryburgare framför museet i Auschwitz och med en stor portions förväntansångest i magen… Den var inte kul, inte kul alls!)birkenaufence

Jag har sedan tidig skoltid känt en skyldighet att bevittna dessa platser och liksom se människans butalitet i vitögat. Det är nog först då jag har trott att jag skulle förstå … men det gör jag inte. Jag förstår inte alls!

Det är just skoningslösheten jag hakar upp mig på. Jag säger inte att jag är guds bästa barn eller så men jag har en ganska kraftfull empatisk förmåga och jag är väldigt vidsynt och vill väl till motsats från många andra. Jag förstår inte. Var finns medmänskligheten? Hur vi kunde låta det här ske? Och för mig känns det som att vi 75 år senare har glömt att det här hände då vi fortsätter behandla varandra med exakt samma sadism. Och då menar jag inte bara då vi tittar på när människor döda varandra i ett land någonstans långt bort i fjärran (typ Syrien) bortom den genomsnittliga empatin. (avståndet är kanske för långt bort för dig att bry dig.) Jag menar också det onödiga lidande vi ger varandra inom den egna kretsen. Ondskan vi sprider till dem vi egentligen tycker om.

Varför har vi så onda ord att säga om kollegor, vänner, familj och bekanta bakom deras ryggar? Det är ju där vi föder och fortsätter eskalera människans ondhet. Det är när vi matar det lilla som vi föder det stora. Vi måste också tvätta bort attityden ”om du inte är drabbad berör det inte dig” och leva mer tillsammans.  Och varför vill vi förstora oss själva genom att få andra att känna sig mindre?auschwitz

Jag känner mig lite personlighetsförändrad efter den här resan och nu när jag sett det här med egna ögon. Det är nog både på gott och ont. Människan är av naturen grym och kanske rent av den enda levande varelsen som är det. Jag förstår mig själv lite mer idag varför jag jag under hela min uppväxt sökt vänskap i andra arter och valt att lita mer på djuren än på människan. Min avsaknad av tillit till mänskligheten blev efter det här lite starkare. Jag har fått lite andra perspektiv och i dagsläget återstår det för mig att fortsätta att lägga ihop mitt pussel och försöka forma mig själv till den bästa människan som bara jag kan vara. Det är väl det ändå det livet handlar om? auschwitzfence

Dessa inrättningar måste ses med egna ögon och det du känner inom dig på plats kan ingen historiebok vikariera.Det här får aldrig gå förlorat ur våra minnen. och vi måste hela tiden påminna oss om att vi gör onda saker.

Jag minns alla onda saker som jag har gjort. Minns du dina också.

Minns vad tyskarna gjorde på 40 talet.

Minns Ryssland-Ukraina.

Minns World Trade Center.

Minns  konflikten i Syrien.

Minns Anna Lindh och Olof Palme.

Minns knivattacken på IKEA som hände igår.

Det finns en sak som kopplar alla dessa händelser samman…

Ondska.

//Ann-Sofi

 

 

Upptäckardagen är dagen då man kan åka runt och besöka olika sevärdheter i Hultsfred och Vimmerby kommun. Det här året inföll upptäckardagen den 18:e maj. Eftersom jag inte är någon inbiten Hultsfredsbo så gav jag mig ut den här dagen för upptäcka saker som  finns runt omkring.IMG_6165upptäckardagenupptäckardagen1

Jag stannade till hos Axelssons i Aby som är en liten gårdsbutik som främst säljer sina egna närodlade produkter men även andra högkvalitets varor från  svenska gårdar. Denna lilla butik är värt ett besök om man har vägarna förbi.upptäckardagen2upptäckardagen3

Andra stoppet blev Tveta kyrka. En kyrka från1100-talet och som är en av Hultsfreds mest bokade kyrka inför bröllop. Omgivningarna är minst lika fina som själva kyrkan, vägen dit är krokig och snäv men landskapet är fantastiskt.upptäckardagen4upptäckardagen5

Dagens 3:e stopp blev på Skallagrims konst som är ett makalöst trädgårdgalleri i Målilla (alldeles intill Moliljan hotell) som bara måste besökas. Ja det är till och med värt att åka omvägar hit faktiskt om man har det minsta lilla konstintresse. Hela trädgården är fylld med Gerts keramikskulpturer och du har även möjlighet att upptäcka andra konstnärer som tillfälligt ställer ut i galleriet. Otroligt inspirerande och spännande och Gert är en riktigt kul prick som har gått sin alldeles egna konstnärliga skola. IMG_6202

När vi ändå hade vägarna förbi stannade vi till vid Hesjöns naturcamping mellan Målilla och Hultsfred som hade invigning av sin nya badplats. Här brukar vi faktiskt bada då och då om somrarna. upptäckardagen7upptäckardagen6upptäckardagen8

Sist men inte minst stannade vi till hos härliga Sara som driver Ekomarknaden i Fallhult. Ekomarknaden är en ekologisk gård som föder upp lamm och hennes produkter levereras till butiker såväl som till restauranger. Köttet håller prima kvalitet och här köper man  spännande köttdetaljer med gott samvete. Vill du köpa något av hennes produkter eller bo här när du är i Småland och turistar så gå in på www.ekomarknaden.com. I Fallhult fick vi träffa och klappa på härliga ulliga små flasklamm (lamm uppfödda på flaska)  och leka apport med gårdens vallhundar.

Och lagom tills vi kom hem började regnet  så vi hade verkligen vädret på vår sida den här upptäckarda´n.

//

Ann-Sofi

Vi vaknade idag till årets första riktiga vårdag och studsade ur sängen med längtan att få möta solens strålar. Direkt efter frukost tog vi bilen till Vena (utanför Hultsfred) för att vandra en bit på Lönnebergaleden. Alla bilder i det här inlägget är taget med min mobilkamera så kvaliteten är lite si och så…Downloads1

Vi startade vår vandring i Vena hembygdpark och traskade nästan hela vägen till Visböle by.Downloads2

Vi hittade både blåsippor och tussilago på stigen, två helt klart godkända vårtecken.
Downloads3

Vår promenad tog ca 2 timmar fram och tillbaka men då gick vi fel en gång och stannade och njöt i solen på många fina ställen.
Downloads4

En fantastisk dag med strålande sol och intet moln på himlen. Fler sådana dagar, tack!

//

Ann-Sofi

Igår var jag och min sambo på utflykt.  Den här gången blev det skurehatt och skuregata som ligger mellan Mariannelund och Eksjö. Ett skithäftigt ställe som kräver både grova skor och lite bra fysik. Skuregata är en 800 meter lång kanjon som antagligen bildades någon gång under istidens smältningsperiod och här bodde säkert en och annan mammut eller papput.God fysik, ja, här ser ni en som är stark! Terrängen är riktigt svår på sina ställen så räkna med att du går dom där 800 metrarna på dryga timmen beroende på hur många gånger du vill stanna på vägen och hålla andan över hur makalöst vackert det är (alternativt för att du har dålig kondition). Har du barn med dig? Håll dom i koppel eller hur det nu är man brukar göra? När vi var där höll ett barn på att ramla 35 meter rakt ner i en klipphög eftersom föräldrarna var upptagna med annat. Att få en ambulans till ett sånt här ställe är nog inte att räkna med!Så när man har gått hela den där makalösa promenaden så kan man packa upp sin fikakorg och ha en picknic på Skurehatt med förmodligen Smålands bästa utsikt.  Skurehatt ligger 337 meter ovanför vattennivån och gör det till Smålands högsta punkt faktiskt. Och är man lite höjdrädd som jag, då kan man blunda under hela fikat. Eller ja titta åt ett annat håll gick också bra!

 Och ni,om ni åker hit, kör försiktigt på den lilla vägen dit! Tyskarna kör som galningar med sina husbilar och vägen är så liten att det finns risk att du blir nedprejad i diket.

Ingebo hagar är ett ekologiskt litet café som ligger strax utanför Vimmerby på vägen mot Hultsfred. Det är andra gången jag besöker det lilla smultronstället som både har fullständiga rättigheter och en god ekologisk meny av närproducerade råvaror.

Blir du trött av att sitta på en stol och njuta av deras goda tyska ostkaka, ja då kan du smyga omkring på gården och hälsa på alla djuren som både låter sig klappas och kelas med.

 Själv njöt jag den här gången av Kvillehults pizza från vedugnen och en ganska så läcker liten chokladkaka med vispad grädde samt den tyska ostkakan to die for.

Är du i krokarna runt Vimmerby så är det här stället nästan ett måste och det är minst lik vackert framåt hösten när löven färgats gula och dalar ner från träden. Och om du tar cykeln dit, ja då får du cykelrabatt i kassan! Bra va!

Ja i så fall så kan jag berätta att jag var på utflykt, den här gången i Ryd som ligger i Tingsryds kommun i det vackra Småland. Vad har Ryd som ingen annan håla i Småland har? tänker du säkert nu…och jag tänker inte vara hemlig på något vis utan jag kan berätta för er att där ligger Smålands kanske häftigaste kyrkogård. Det är ingen vanlig kyrkogård med kors, gravstenar och döingar utan den här kyrkogården är lite mer spännande än så. Här i Ryd ligger nämligen en gammal bilskrot numera kallad bil-kyrkogård dit turister välfärdar från jordens alla hörn.

Att besöka den här kyrkogården kändes andäktigt på något vis, vi och alla de andra besökarna gick alldeles knäpptysta och med en nick hälsade vi på förbipasserande samtidigt som alla bilvraken och naturens krafter förbluffade oss. Vi tittade in i Åkes (ägaren till denna bilåtervinningcentral) hem, verkstad och ägor,medan vinden susade lite spöklikt i trädkronorna där mitt ute i skogen.

Jag är egentligen inte särkilt vidskeplig och rädd av mig men på något sätt så kändes det som den där Åke fortfarande fanns där bland bilarna, stirrandes på mig, någonstans mellan alla trädstammarna. Den här kyrkogården gjorde mig lite tagen ja faktiskt gripen av den här Åkes sätt att leva så att mina tröga kommentarer , min energiska personlighet och mitt annars ganska vanliga  ”spexbeteende” (när jag släpps lös i skogen) uteblev. Vilket kanske var rätt så skönt för alla de andra i sällskapet.

Här ser ni en knäpptyst matbloggare stå i vidskeplig miljö och klia sig i röven! (vissa kliar sig huvet när de är fundersamma, andra i röven…Tydligen!)  Och ja bilden här nedan…Är det inte så svenska bilförare överlag brukar peka med fingret i trafiken eller? Jag ska DITÅT tror jag bestämt att det betyder!

Är du själv nyfiken på att åka hit så ta en titt på hemsidan för en vägbeskrivning. Det är annars väldigt enkelt skyltat från vägen och inte speciellt svårt att hitta trots att det ligger ganska öde.