Vi vaknade idag till årets första riktiga vårdag och studsade ur sängen med längtan att få möta solens strålar. Direkt efter frukost tog vi bilen till Vena (utanför Hultsfred) för att vandra en bit på Lönnebergaleden. Alla bilder i det här inlägget är taget med min mobilkamera så kvaliteten är lite si och så…Downloads1

Vi startade vår vandring i Vena hembygdpark och traskade nästan hela vägen till Visböle by.Downloads2

Vi hittade både blåsippor och tussilago på stigen, två helt klart godkända vårtecken.
Downloads3

Vår promenad tog ca 2 timmar fram och tillbaka men då gick vi fel en gång och stannade och njöt i solen på många fina ställen.
Downloads4

En fantastisk dag med strålande sol och intet moln på himlen. Fler sådana dagar, tack!

//

Ann-Sofi

Igår var jag och min sambo på utflykt.  Den här gången blev det skurehatt och skuregata som ligger mellan Mariannelund och Eksjö. Ett skithäftigt ställe som kräver både grova skor och lite bra fysik. Skuregata är en 800 meter lång kanjon som antagligen bildades någon gång under istidens smältningsperiod och här bodde säkert en och annan mammut eller papput.God fysik, ja, här ser ni en som är stark! Terrängen är riktigt svår på sina ställen så räkna med att du går dom där 800 metrarna på dryga timmen beroende på hur många gånger du vill stanna på vägen och hålla andan över hur makalöst vackert det är (alternativt för att du har dålig kondition). Har du barn med dig? Håll dom i koppel eller hur det nu är man brukar göra? När vi var där höll ett barn på att ramla 35 meter rakt ner i en klipphög eftersom föräldrarna var upptagna med annat. Att få en ambulans till ett sånt här ställe är nog inte att räkna med!Så när man har gått hela den där makalösa promenaden så kan man packa upp sin fikakorg och ha en picknic på Skurehatt med förmodligen Smålands bästa utsikt.  Skurehatt ligger 337 meter ovanför vattennivån och gör det till Smålands högsta punkt faktiskt. Och är man lite höjdrädd som jag, då kan man blunda under hela fikat. Eller ja titta åt ett annat håll gick också bra!

 Och ni,om ni åker hit, kör försiktigt på den lilla vägen dit! Tyskarna kör som galningar med sina husbilar och vägen är så liten att det finns risk att du blir nedprejad i diket.

Ingebo hagar är ett ekologiskt litet café som ligger strax utanför Vimmerby på vägen mot Hultsfred. Det är andra gången jag besöker det lilla smultronstället som både har fullständiga rättigheter och en god ekologisk meny av närproducerade råvaror.

Blir du trött av att sitta på en stol och njuta av deras goda tyska ostkaka, ja då kan du smyga omkring på gården och hälsa på alla djuren som både låter sig klappas och kelas med.

 Själv njöt jag den här gången av Kvillehults pizza från vedugnen och en ganska så läcker liten chokladkaka med vispad grädde samt den tyska ostkakan to die for.

Är du i krokarna runt Vimmerby så är det här stället nästan ett måste och det är minst lik vackert framåt hösten när löven färgats gula och dalar ner från träden. Och om du tar cykeln dit, ja då får du cykelrabatt i kassan! Bra va!

Ja i så fall så kan jag berätta att jag var på utflykt, den här gången i Ryd som ligger i Tingsryds kommun i det vackra Småland. Vad har Ryd som ingen annan håla i Småland har? tänker du säkert nu…och jag tänker inte vara hemlig på något vis utan jag kan berätta för er att där ligger Smålands kanske häftigaste kyrkogård. Det är ingen vanlig kyrkogård med kors, gravstenar och döingar utan den här kyrkogården är lite mer spännande än så. Här i Ryd ligger nämligen en gammal bilskrot numera kallad bil-kyrkogård dit turister välfärdar från jordens alla hörn.

Att besöka den här kyrkogården kändes andäktigt på något vis, vi och alla de andra besökarna gick alldeles knäpptysta och med en nick hälsade vi på förbipasserande samtidigt som alla bilvraken och naturens krafter förbluffade oss. Vi tittade in i Åkes (ägaren till denna bilåtervinningcentral) hem, verkstad och ägor,medan vinden susade lite spöklikt i trädkronorna där mitt ute i skogen.

Jag är egentligen inte särkilt vidskeplig och rädd av mig men på något sätt så kändes det som den där Åke fortfarande fanns där bland bilarna, stirrandes på mig, någonstans mellan alla trädstammarna. Den här kyrkogården gjorde mig lite tagen ja faktiskt gripen av den här Åkes sätt att leva så att mina tröga kommentarer , min energiska personlighet och mitt annars ganska vanliga  ”spexbeteende” (när jag släpps lös i skogen) uteblev. Vilket kanske var rätt så skönt för alla de andra i sällskapet.

Här ser ni en knäpptyst matbloggare stå i vidskeplig miljö och klia sig i röven! (vissa kliar sig huvet när de är fundersamma, andra i röven…Tydligen!)  Och ja bilden här nedan…Är det inte så svenska bilförare överlag brukar peka med fingret i trafiken eller? Jag ska DITÅT tror jag bestämt att det betyder!

Är du själv nyfiken på att åka hit så ta en titt på hemsidan för en vägbeskrivning. Det är annars väldigt enkelt skyltat från vägen och inte speciellt svårt att hitta trots att det ligger ganska öde.