Jaha är du känslig och har svårt för humor av den grövsta sort, ja då tycker jag att det är dags för dig att sluta läsa nu! Älskar du skvaller, vråläckliga historier och förstår också överdriften av det hela och dessutom har lite tid över, ja men då är det bara att forsätta läsa! Aldrig någonsin trodde jag att jag skulle skriva om sånna här saker på min matblogg, men jag tyckte historien var så kul att jag ville bjuda på den.

Ibland har man dagar då man lyckas pricka in alla händelser på en och samma gång! Idag var en sådan dag. På mitt schema stod idag  (förutom en vrålskön ansiktsbehandling, en otroligt vacker begravning och en riktigt god middagsbjudning) bland annat ett läkarbesök på Västerviks sjukhus ( från min dörr till Västervik är det 75,5 km, hur vet jag det? Jo för jag kollade det nyss på eniro)

Igår kväll ställde jag klockan på 06.30 och när jag vaknade idag kl 06.57 och tittade på mobilen (väckarklockan) bestämde jag mig för att ligga kvar i sängen och vänta tills att klockan skulle ringa, jag hade ju ställt alarmet och jag skulle ju vakna av det! Vid 07.00 flög jag upp som en skjuten kanin  då jag förstod att klockan, tre minuter tidigare var 06.57!!! dvs jag hade börjat dagen med att försova mig en halvtimme! Och klockan hade aldrig ringt trots att jag vet alldeles säkert att jag hade ställt mitt alarm! Skaffa alltså inte en sony ericson experia som väckarklocka för den funkar ändå inte!

Eftersom det var ett gyneklogiskt läkarbesök som var först på min fullspäckade dag så ville jag gärna hinna duscha några gånger innan jag åkte ( man vill ju inte att det ska lukta sill eller nått därnere, så dubbel, gärna trippel tvagning är brukligt). Det blev duschen, en rejäl frukost och en inloggning på facebook (varför facebook?)  innan det var dags att rusa till bussen! Det var bara en liten detalj jag råkade glömma då jag satt och läste alla roliga statusuppdateringar och det var att gå på toletten! När jag steg på bussen revolterade min mage med ett ordentligt buller! Den revolutionen som startade därinne kan i korta drag jämföras med inbördeskriget i Sovjet under tidigt 1900-tal! Det var stora stridsvagnar med det tunga artilleriet som rullade in där i tarmkanalen,hungriga på strid och redo att avfyra!! Hela vägen till Västervik fick jag alltså sitta där på bussen och hålla inne mina fisar, fjärtar, pruttar eller vad du nu själv väljer att kalla det och ja stridvagnarna åkte fram och tillbaka därinne som en jo-jo! Till slut pluggade jag in mina hörlurar i mina öron ( gode gud att det var öronen och inte stjärten) och jag vred på en spotifylista på högsta volym, för då skulle åtminstone JAG slippa höra mullret och de vinande kulorna nu när inbördeskriget var ett faktum. Hur skulle jag framstå då, finklädd som jag var där på bussen ( jag skulle ju på begravning direkt efter läkarbesöket)bland alla arbetarpendlare och skolungdomar?! Jag tänkte till och med ut en plan, att om någon märka när atombomben och ryssarna släppte loss så skulle jag vända mig om och titta på den som satt bakom mig med ” Vad faan gör du? Sitter du och skjuter här på bussen”  -attityden samtidigt som jag borstade av min svarta begravningsklädsel. När jag väl kom fram till Västervik så kom mitt nästa problem, hur gör man för att inte släppa en atombomb när man ligger i en gynstol, spretandes med benen med en läkare grävandes i det brevidliggande hålet? När jag dessutom kom fram till receptionen möttes jag av en stor lapp där det stod  ” Idag har vi läkarstudenter på avdelningen” och hela jag blev alldeles kallsvettig…Oh no it´s not my lucky day! Jag såg framför mig i det ögonblicket hur jag hade gynekologen två centimeter från själva avlossningsmunstycket samtidigt som det stod 10 nyfikna storögda ”låtsasgynekologer” runt omkring mig och hela rummet exploderade av min 75,5 km långa ”pruttgranat” och alla applåderade med sina skitiga händer. Jösses vilken soppa! Eller vilken skit för att vara HELT exakt! Men jag hade tur…. jag hade en sån jävla tur mina vänner, dom där ”låtsasgynekologerna” som praktiserade just den här dagen hade gjort min läkare fösenad med en halvtimme så jag hann att rusa till första bästa dass och ” skiten var som bortblåst”! Ibland ska man ha tur!

Ni är säkert inte alls sugna på något smaskigt recept men när vi ändå har temat ”brunt klet” idag så kan jag lika gärna lägga upp ett recept på chokladpudding;-) Och för att tillägga något ännu mer galet som hänt idag så råkade jag säga ”FAAN” lite för högt i kyrkan två gånger, samt så råkade jag kläcka ur mig utrycket vi kör med här i Småland ” Det var som faan? till prästen då han förklarade för mig att jag var släkt med någon han kände men det, det är en annan historia, kanske inte ens värd att nämna:)

CHOKLADPUDDING ( 6-8 pers)

  • ½ dl kakao
  • 2 msk strösocker
  • 1 tsk vaniljsocker
  • ½ dl majsena
  • 1 äggula
  • 4 dl mjölk
  • 5 dl vaniljglass
  • 3 ½ dl vispad grädde
  • 2 dl minimarshallows
  • 2 dl hackade osaltade jordnötter
  • 1 dl hackad ljus choklad

Gör så här: Blanda kakao, strösocker, vaniljsocker och majsena i en kastrull. Rör ner ägg och mjölk. Koka upp, vispa under tiden, tills chokladpuddingen är genomvarm och börjar tjockna. Dra av från värmen och fortsätt vispa chokladpuddingen slät. Häll upp i en stor skål och låt svalna helt.Vänd ner glassen och 2 ½ dl vispad grädde i choklad-puddingen. Vänd sedan ner marshmallows, jordnötter (spara några till garnering) och den hackade chokladen tills väl blandat.Portionera upp desserten i 6–8 djupa portionsskålar. Klicka på resten av grädden och strö över jordnötter. Kyl desserterna fram tills de ska serveras.

Receptkälla: mästerkocken

14 Thoughts on “CHOKLADPUDDING

  1. Ja, det hände mycket den där dagen och chokladpuddingen är passande tema, fast väldigt gott. Ganska glömt efterrätt tycker jag, men mina barn får den ganska ofta av mig. Jag är själv uppvuxen på alla möjliga puddingar.

    • matsafari on april 20, 2012 at 6:35 f m said:

      HIhi.
      Ja det är faktiskt en lite glömd efterrätt, jag fick den mycket som barn men nu för tiden hör jag aldrig om att människor lagar det här.
      Det får vi råda bot på;)

  2. Nu fick jag mig ett gott skratt så här på morgonen. Du skrev med sån humor så det blev verkligen läsvärt ;)) Stackare, ingen höjdare och vilken dag med så många aktiviteter på en gång. Det var länge sen jag åt chokladpudding fast jag är en chokladälskare av stora mått. Sista åren har jag mest ätit choklad med hög cacaohalt. Den får man testa nån gång

    Ha en fin dag
    Mvh
    Malin

    • matsafari on april 20, 2012 at 7:31 e m said:

      Haha jag var rädd att jag skulle skrämma bort alla som kommer in och läser då och då men än så länge verkar det inte så:)
      Ha en fin helg:)
      Kram

  3. :)) Mycket humoristiskt du skriver! Tur att läkaren var försenad 😉
    Gott med chokladpudding, minimarshmallows i måste jag testa!

  4. Hahaha du är klockren!
    Gott med chokladpudding får testas nån dag!
    KRAM

    • matsafari on april 20, 2012 at 7:29 e m said:

      Haha:) Jag var lite rädd att ni aldrig mer skulle komma tillbaka och läsa min blogg efter det där 😉
      Otroligt gott med chokladpudding, obligatoriska fredagsefterrätten när jag var liten:)

  5. *skrattar* Visst är det typiskt – gynbesök och fisbekymmer. Hoppas att du haft en bättre fredag iaf! kram /E

  6. Ha ha ha underbart. Älskar att du skriver sådant här, det är för mycket gulligull och puttinuttigt på bloggar. En MYCKET snygg övergång till receptet också!

    • matsafari on april 22, 2012 at 12:45 e m said:

      Haha GÖTT! Håller med dig, allt ska alltid vara guld,grönt och fina skogar det som skrivs eller så är det liksom helt åt andra hållet, människor skriver så deprimerande att man blir mörkrädd:)

  7. Riktigt roligt att läsa var det, du är riktigt underhållande.
    Tack för receptet på chokladpudding

Lämna ett svar till wiper Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

WordPress spam blocked by CleanTalk.

Post Navigation