Den senaste tiden har gått åt att lösa världsproblem. Jag gör ofta det. Löser problem som egentligen inte finns och grubblar över saker. Nu senast  har jag grubblat mycket över det där med drömmar. Ni vet, alla ska ha en dröm och så jagar man den och till slut når man dit och så blir man NÅGON. Drömmar kan se lite olika ut. Det kan vara ett exotiskt resemål, en viss bilmodell, en enplansvilla, en spikrak karriär eller en stor familj. Själv är jag inte särskilt kräsen, har aldrig haft några direkta drömmar och många gånger har jag blivit stressad över att jag oftast lever för dagen och är helt drömlös. Många tjatar för mycket. Hetsar! Ligger i!  Engagerar sig för mycket.

Min sambo som är musiker är ett typiskt exempel på att man kan förverkliga sina drömmar om man jobbar hårt och har den rätta viljan. Jag har sett drömmar förverkligas på nära håll. Om jag har varit lite avundsjuk över att min sambos väg varit glasklar? Absolut! Gud vad skönt allt skulle vara om jag bara visste vad jag ville. Men jag vet inte. Jag har inte en jävla aning faktiskt och ja det stressar mig eftersom jag inte vet om det är rätt eller fel.

Jag har inte direkt något drömyrke trots att jag är utbildad till både butikschef och fritidsledare. Jag har två titlar (och 16 år kvar av mina studieskulder) på fint papper som ligger i en plastficka i en flyttlåda någonstans i källaren. Jag trodde att det var en dröm men det visade sig att det inte riktigt var det. Jag har heller ingen speciell stad jag vill bo i. Jag har ingen drömresa jag måste göra innan jag växer upp på riktigt och det finns ingen bilmodell jag inte klarar mig utan. Jag vet inte om jag kommer bo i ett enplanshus och jag tillhör ingen speciell familj.

Vad händer om man inte har några drömmar? Kan man dö? Blir man ensam kvar? Varför är det sådan hets kring saker? Bör jag egentligen må dåligt över det här? Kan vi inte bara slappna av lite? Eller är det kanske så att mina drömmar  bara är lite försenade? De har fastnat på vägen någonstans… precis som paketet från H&M brukar göra?  Eller har jag bara förträngt dom och gett utrymme åt andra icke drömska saker? Eller har stressen över avsaknad av drömmar förlamat själva drömmen. Den kanske fanns där men den försvann eftersom jag var uppslukad med andra saker?  Jag kanske kan vara NÅGON ändå? Vad säger du? Kan man inte vara någon… NÅGON som bjuder på lammfärsburgare?

LAMMFÄRSBURGARE MED SPISKUMMIN ( 4 burgare)lammfärsburgare

400 gr lammfärs

3 tsk spiskummin

1 vitlöksklyfta

2 krm salt

1 krm svartpeppar

Gör så här: Pressa ner vitlöken i färsen och krydda. Dela färsen i fyra lika stora delar. Forma till burgare. Stek i stekpannan några minuter på varje sida. Eller lägg burgarna på grillen. Servera med bröd och tillbehör. Gott!

Och, ja, jag är någon. Jag behöver inga drömmar för att leva. Jag är ganska tillfreds och klar över vem jag är ändå 🙂

//

Ann-Sofi

10 Thoughts on “LAMMFÄRSBURGARE MED SPISKUMMIN

  1. Grubbla och drömma är både kul och nyttigt. Alla har inte samma drömmar och mål med livet. Alla kan ju inte blo statsminister eller bibliotekarie. Tror man mår bäst om man gör det man själv tycker är kul. Lammfärsburgare är kul.

    • Helt rätt! Alla kan faktiskt inte bli statsminister och grubblandet tar oss vidare i livet:) Och man ska alltid göra det som är kul! Fuck the rest 😉

  2. Kanske att vi ägnar för mycket tid åt att fundera på vad vi vill bli, istället för att leva här och nu?! Jag är likadan, gammal som jag är. Jag funderar fortfarande på vad jag ska bli när jag blir stor fast nästa steg snart är att gå i pension. Men jag försöker att ägna mer tid åt det goda livet, även om händelser ibland sätter käppar i hjulet. Själv har jag senaste tiden tänkt mycket på vad det egentligen är som är viktigt. Familj och vänner och att ha varandra. Och att äta god mat som lammburgare. Och att läsa fina bloggar som din. Kram!

    • Det är nog så, vi funderar för mycket och missar mycket det vi har mitt framför näsan eftersom vi är så upptagna med annat. Ganska skrämmande egentligen och vi borde leva mer dag för dag och ta vara på varandra.
      KRAM

  3. Oj som jag också tänker på det där i perioder. Jag tror inte alltid man måste ha ett klart mål, men en riktning är nog inte dumt faktiskt. Det är vad jag behöver iallafall (men som det känns som jag saknar nu…). Sen blir det inte alltid som man tänkt sig iallafall – men det behöver inte betyda att det inte blir bra!
    Men visst önskar man ibland att det var glasklart…
    Du är någon, någon som bjuder på världens bästa mat, och bjuder på dig själv och är rolig och smart och är väldigt bra på att skriva. Puss!

    • Tack snälla Kim för dina uppmuntrande ord:) Det är väl så att man ofta inte ser det man har framför sig. Alla de där egenskaperna man har som gör mig till den jag är. Det finns inte ett enda yrke som gör dig till ”någon”, någon måste du bli alldeles själv:)
      Det är nog inte mycket som blir som man har tänkt sig eftersom vi tänker alldeles för mycket.
      <3

  4. Alla grubblar vi då och då. I bland mer i bland mindre. Mindre för mig just nu, eller ganska konstant för mig. Grubblar på mitt jobb, eller mina jobb. MIn dröm är att kunna jobba enbart med min butik, men jag vill heller inte behöva vara utan saker som jag nu kan, med två jobb. Du ser, jag grubblar en del jag också… 😉

    Kram kram

    • Jag tror att det är livet, grubblandet. Utan grubblandet skulle vi aldrig komma någonstans. Livet skulle rinna på och vi skulle varken vara nöjda eller missnöjda. En tjej som nyss fyllde 50 sa till mig när jag grubblade mycket över vad jag skulle bli när jag blir stor. Hon att hon inte heller visste. Det var på någon sätt riktigt skönt att få höra.

  5. Jag tycker ändå att det låter rätt skönt att inte ha några drömmar och leva i nuet. Jag är i stället tvärtom och är aldrig nöjd och strävar hela tiden någon annanstans innan jag ens nått mitt mål. Sjukt jobbigt. När jag gick regelbundet på yoga lugnade detta ned sig en aning, så jag inser att jag skulle behöva återuppta yogan. Jag har dock blivit bättre på att uppskatta allt jag har, alltså allt det vardagliga eftersom jag genom jobbet träffar så många som lever sina sista dagar.

    • Jag har också testat yogan ett par gånger i mitt liv men jag hade svårt att slappna av med alla dessa andra människor runt omkring mig. Men när jag har testat hemma i lugn och ro ensam har det gett en skön känsla.Det är också därför jag utför all annan träning hemma i vardagsrummet för att få min alldeles egna tid och mina resultat hade antagligen inte varit lika bra om jag hade utfört träningen i grupp.

      Det där med mål är nog ganska bra att ha ändå. Men jag tror att många av oss vill att målen alltid ska vara så stora och totalförändrande. Vi glömmer de korta målen som är lätta och nå men nog så viktiga:) De där stora målen blir för långt bort ifrån oss att vi ger upp innan vi ens försökt att nå dit.

Lämna ett svar till sofie Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

WordPress spam blocked by CleanTalk.

Post Navigation