Hamburgaren var min bästa vän i barndomen, ja förutom min hemliga och osynliga kompis Josefin som mamma tyckte att jag skulle sluta leka med när jag kom hem med hela hårbotten full av grus. Varje gång mamma var bortrest så gjorde pappa och jag hamburgare, kanske var det den enda rätten han kunde laga eftersom jag inte såg honom laga något annat under min uppväxt.

När jag växte upp så var världens inte lika feministisk som den är nu. Nu ska ju liksom varje pappa baka cupcakes, raka armhålan och vara mammaledig. Nu är det superkvinnan som gäller istället. Inte som på 80-talet då bullmamman fanns hemma och väntade på en när man kom hem från skolan.Nu är det kvinnan i huset som ska klättra på karriärstegen, ha rätten att äta köpekakor och så ska det vara schemalagd delad städning två dagar i veckan med mannen utan hår i armhålan. Jag säger absolut inte att det är något fel i det. Jag säger bara att min pappa och jag gjorde hamburgare, kanske den enda rätten han kunde laga. Och jag trivdes med det. Och ja, min pappa hade hår i armhålan, han kunde inte baka cupcakes och han var aldrig mammaledig. Men faktiskt så blev det folk av mig ändå. Det är det enda jag säger.

PARMESANBURGARE ( 4 pers)

hamburgare med parmesan

ca 600 gr nötfärs

1 dl riven parmesan

1 krm salt

2 krm svartpeppar

1 riven vitlöksklyfta

Några droppar tabasco rökig chipotle

Gör så här: Riv parmesan och blanda försiktigt ner parmesan i färsen tillsammans med riven vitlök, salt, peppar och tabascon. Forma färsen till 4 runda,platta biffar. Stek dem i stekpanna några minuter på varje sida. Servera med hemlagade klyftpotatisar och bröd. Enkel och kul vardagsmat.

6 svar till “PARMESANBURGARE”

  1. Härligt med barndomsminnen. Jag hade en mamma som var hemma alltid och var en riktig bull-mamma. Skulle gärna också vilja vara det men tror jag hade blivit för rastlös.
    Kan inte komma ihåg att min pappa var nära spisen någongång under min uppväxt. Men det har gått bra ändå!:)

  2. Erika skriver:

    Jag tror att det är helt andra saker som avgör om man blir en bra människa. Det viktiga i dag är kanske inte vem som lagar maten utan att både män och kvinnor får rätt till lika lön, lika villkor och behandling. Någonstans börjar det ändå med att båda tar samma ansvar hemma. Men vilken mat man lagar har kanske mindre betydelse.

    Min pappa var en hejare på mat. Han bakade napoleonhattar och gjorde citronmarängpaj när andra pappor lagade bilen och klippte gräs. Men han tog inget som helst ansvar för oss barn eller några hushållssysslor. Det fick min mamma som också jobbade heltid göra själv. Hon fick också laga den tråkiga vardagsmaten medan pappa tog äran åt sig vid större middagar. Då fick mamma alltid höra vilken tur hon hade som var gift med en man som kunde laga mat. Hon bet ihop om att han inte gjorde mycket till vardags…

    Vi var en annorlunda familj eftersom min mamma jobbade redan från det att jag var sex månader gammal.

    Fortfarande är det så att kvinnor gör åtskilligt fler timmar hushållsarbete även i de fall där båda i en relation jobbar heltid och är hemma lika mycket. Har en ett jobb som innebär resor är det klart att man gör olika mycket hemma, men de flesta är ju faktiskt hemma om kvällarna. Jag undrar hur det är i samkönade relationer? Är det en som tar den rollen där också? De homosexuella par jag känner lever mycket jämlikt iaf.

    Jag har turen/skickligheten att ha valt en man som är jämlik i det avseendet att vi gör lika mycket hemma. Han dammsuger, fixar och tvättar medan jag lagar mat, planerar matinköp, tar hand om annan städning, vattnar krukväxter och hunden. Ja, jag vattnar inte honom så klart. Var och en lycklig på sitt sätt men det är bra att det går mot en rättvisare värld även om det går långsamt.

    Kram!

    • matsafari skriver:

      Kul att det faktiskt var någon som reagerade lite på mitt inlägg.Tack snälla för din kommentar och att du tog dig tid att både läsa det jag skrivit och ge din bild/åsikt och erfarenhet i det hela.

      Det jag vill ha sagt är att män inte behöver vara som oss kvinnor.Många jag känner tror att jämlikhet är när männen är lite mer som kvinnor och kvinnor är lite mer som män. Jämlikhet är det vi alla borde sträva efter på ett sätt där det inte går till överdrift. Ibland kanske vi ser jämlikhet på fel sätt. Att jämlikhet skulle vara att mannen är lite som kvinnan stämmer ju inte.Det där med att män måste göra ”mansgrejer” och att kvinnor ska hållas mellan knytnäven och spisen är också helt pasé.Vi har gått in i en ny tid, där mannen har rätt att vara delaktig i sina barn under en tid som aldrig kommer komma tillbaka till honom om han missar den. Nu accepterar män lite bättre ( men inte helt) att kvinnor också ska få rätten att utvecklas i sina arbeten, anta högre positioner och att kvinnan förtjänar lika lön för lika arbete. Vi har blivit bättre…men vi är långt ifrån i hamn. Jag har själv haft chefer som inte gett mig chans att utvecklas bara för att jag är just kvinna. Flera gånger har jag också fått frågan vid arbetsintervjuer om min familjesituation…” Du har inga barn? Hur ser det ut i framtiden?Du är i 3-årsåldern? Tänker du bilda familj snart?” och när man gett sitt ärliga svar att: Ja, kanske kommer jag skaffa barn om jag har en trygghet som exempelvis anställning där jag trivs osv.. och sen har jobbet gått till en man istället.

      Det där med samkönade relationer har jag också funderat över. Där borde man ju slåss med många motgångar, exempelvis som rätten att ens få leva i samkönad relation. Kanske det tuffa klimatet dom lever i får dem att bli mer jämlika?

      Tack än en gång för din kommentar. Det värmde!
      KRAM KRAM

  3. Kim skriver:

    Personligen är jag så.jävla.trött. på att tillskrivas en massa egenskaper bara för att jag är kvinna. Kvinnor är såna, och män är såna bla bla bla. ”There are very few jobs that actually require a penis or vagina. All other jobs should be open to everybody.” Som någon vis sa. Och jag tycker det kan appliceras på det mesta, jobb eller ej. Ja det blir svårt att föda ett barn utan en mutta, och amma utan bröst, att befrukta ett ägg utan pitt- men resten… Vad är problemet egentligen!? Låt människor vara individer istället för kön.

    Ja det finns så mycket jag vill säga om det här 🙂

    Men nu var det här en matblogg och jag älskar hamburgare! Vi pratade faktiskt i måndags, mina föräldrar och jag, om vad vi åt på fredagar. Hamburgare kom vi fram till. Och varma mackor. Men detta var innan tacosens intågande.

    • matsafari skriver:

      Ja visst blir man trött på tillskrivna kunskaper och egenskaper. Själv är jag nog en pojkflicka. En sån där som kan lite av varje och som skulle klara mig ganska bra utan en man i huset.
      jag håller med dig om att både kvinnor och män behöver ses mer som individer än kön.

      Och fan ta tacosen! Den konkurrerade ut hemlagad hamburgare, köttfärspizza och pannkakor! Nu är det ingen som minns hur en riktig fredag ser ut 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Post Navigation