Ungefär vid den här tiden för 2 år sedan gjorde jag bort mig ordentligt på fredagsbussen från Småland till Stockholm.Det har nu gått hela två år sedan händelsen och det är inte förrän nu jag kan skratta och le åt hela historien;)  Bussen som oftast är av modell dubbeldäckare avgår varje fredag och den är alltid ”knökafull” med smålänningar i alla åldrar som vill känna på storstadspulsen. Just den här resan hade jag turen att kliva på bland dom första och på så sätt kunde jag välja den bästa platsen, nämligen högst upp och längst fram! Just högst upp och längst fram är en plats som man aldrig växer ifrån, det skitcoolt att sitta där och låtsas vara busschafför och man ser verkligen allt som händer på vägen. Jag hade klänning på mig den dagen och efter halva resan blev jag jättekissnödig och blev helt enkelt tvungen att uppsöka bussens toalett. Huuu så äckligt det var därinne!! Själva vattentoaletten hade fått sig en törn av någon ”storbajsare” och helt enkelt börjat läcka så hela golvet var fyllt med illaluktande ”kissvatten” och där ville jag gärna inte sätta ner mina fötter.Egentligen ville jag inte gå in där överhuvudtaget men ibland har nöden ingen lag som det så fint heter. Jag var helt enkelt för panik-kissnödig för att vänta på ett renligare dass så jag kom på den smarta idén att jag kunde klättra bredbent med fötterna på listerna längs de två väggarna, och därifrån kunde jag hoppa upp på handfatet och sedan klättra vidare upp och över på toaletten…Precis som stålmannen klättrade jag alltså in på dasset, drog upp klänningen, drog ner trosorna och jag lyckades i något halvhukande ställning kissa ner i toaletten, helt utan problem. Jag drog upp trosorna igen, öppnade toadörren med foten och jag hoppade i ett jätteskutt från toalettringen rakt ut i bussgången och var så nöjd med min insats att jag skrattade till lite och utbrast ”YES” då fötterna väl slog i bussgolvet med en megaduns som fick människor runt omkring att undra vad jag egentligen höll på med. Jag fortsatte upp på andra våningen på bussen och gick tillbaka till mitt säte och jag tyckte att det var lite konstigt att människorna som jag passerade längst hela gången fnissade lite men tänkte  inte mer på det och anlände till Stockholm helt välbehållen. När jag klivit av bussen, hämtat mitt bagage så märkte jag att människorna runt omkring fortfarande tittade lite konstigt på mig och en del log lite och fnissade, och just där och då såg jag min spegelbild i bussens fönster… jag hade en konstig jätteknöl på ryggen …nämnligen en klänningsknöl…klänningen hade fastnat i trosorna, jag hade liksom dragit trosorna  upp över klänningen, ni vet så där som små barn gör ibland. Dvs. Jag hade knatat runt där på bussen med ett leende på läpparna och visat rumpan för allihop alldeles gratis och inte en enda människa hade sagt något!!!  Inte nog med det så hade jag dagen till ära också valt ett par väl passande trosor att skratta åt, nämligen mina trosor med gangstergänget björnligan ( Kalle Anka) med en en stor text på röven, nämligen….WANTED! Jag dog lite, rodnade värre än en tomat och ville bara sjunka genom jorden och tvärdö!!!  Jag tillägger också avslutningsvis med att berätta att jag aldrig försvunnit så fort från en busshållsplats som jag gjorde den dagen!

Och med den historien så bjuder jag (matbloggaren-som-kan-klättra-på-bussväggar-precis-som-stålmannen-i-svart-och-vitrandiga-björnbuse-trosor) på ett fint recept på riven potatisfondant.

RIVEN POTATISFONDANT ( till två pers)

 

  • 2 st medelstora potatisar
  • 1 tsk riven morot
  • 1 äggula
  • ½ dl riven ost
  • 1 msk creme fraiche
  • Salt och peppar

Gör så här:Smörj 2 st konditorformar med olja, har du inte det kan du laga dina potatisfondanter i kaffekoppar som tål värme eller i muffinsformar. Lägg formarna på en ugnsplåt.Riv den skalade potatisen i en blandningskål, tillsätt morot, creme frechen, äggulan, osten, salt och peppar och rör om ordentligt. Fyll sedan formarna med massan ända upp till kanten. Grädda i ugnen på 165 graders värme i minst 40 minuter.

Perfekt att servera till en mör vitlöks och timjanmarinerad ryggbiff med hemvispad rödvinssky!

7 svar till “EN KUL HISTORIA OCH RIVEN POTATISFONDANT”

  1. Hahaha, sicka historier du bjuder på. Ja, behöver vi hyra in spindelmannen på våra barnkalas så vet vi ju vem vi ska ha i åtanke 😉

    Potatisfondant låter jättegott, nästan i klass med smördegsinbakad potatis!

  2. Malin´s Diner skriver:

    Haha, underbart! Tack för att du förgyllde min kväll.

    Kram Malin

  3. Emma skriver:

    Den här sparar jag – receptet alltså, historien kanske jag sparar i någon vrå också 😉 Kul att du kan skratta åt det nu…..usch vilken jobbig situation egentligen.
    Ha det gott /Emma

  4. Vilka konster du besitter, klätterkonster och potatiskonster… inte illa!

  5. Katarina skriver:

    Du är rolig du, hihi! Potatisfondant låter gott!

  6. Kim skriver:

    Ha ha – sånt där händer ju bara på film..! Och på en buss mellan Hultsfred och Stockholm verkar det som. Tack för historien 🙂

    Varianter på potatis är aldrig fel, fondant låter flådigt!

  7. Erika skriver:

    Potatisreceptet låter fantastiskt men din historia är helt galet rolig! Jag själv hade nog hållit mig, är expert på det, då jag hyser en stor motvilja mot offentliga toaletter. Utedass är också läskigt, men åtminstone rätt hygieniskt. Tack gode Gud för handspriten som bor i min väska. Den är oumbärlig efter toabesök som det du beskriver Hahaha!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

WordPress spam blocked by CleanTalk.

Post Navigation