Allt som oftast får jag någon typ av panik över att jag aldrig blev något. Ni vet, en sån där människa som vet exakt vad den ska göra med sitt liv och alltid lyckas med det. Själv är jag någon form av nr 2, och då menar jag inte nr 2 som i toalettbesök nr 2 utan ni vet en sån där som alltid kommer på 2:a plats när det väl gäller. En människa som liksom alltid snubblar på mållinjen och får glädjas åt att någon annan vann. Ibland kan jag rent av medvetet låta någon annan vinna bara för att jag är liksom blivit rädd för att själv komma först. När jag har sökt jobb och gått på arbetsintervjuer de senaste åren så har jag alltid hängt kvar bland de tre sista men aldrig blivit vald. Nu i höstas när jag sökte till högskolan blev jag antagen som reserv och varje gång man blir den där nr 2 kan jag inte låta bli att känna att ”fan, jag är så jävla oduglig” eller ” Jag räcker inte till”. Jag tror att det här är en vanlig känsla bland oss kvinnor, du har kanske känt samma sak någongång? Och ibland känner jag nog att jag jagar, fast jag inte vet just vad det är jag jagar för något…Lite som att äta middag med förbundna ögon, du känner så väl igen smaken och konsistensen men du kan inte riktigt säga vad det är! Jag sitter här, 32 år gammal och undrar…Vad faan ska jag bli när jag blir stor? Och när jag jag frågade en vän (som är 20 år äldre än mig och faktiskt borde veta bättre)  om råd så sa hon precis samma sak…”Näää jag vet inte heller vad faan jag ska bli när jag blir stor!” ? Ja men det känns ju tryggt! Ska det  stå i min dödsannons när jag avlider om si så där om 80 år ”NR 2, hon som aldrig visste vad hon skulle bli”. Vet ni, ibland känns det liksom som om jag jagar någon dröm som jag inte vet riktigt vad den betyder eller innehåller…Så därför får jag hålla mig till den här saffransdrömmen, den lilla kakan. Den kan man liksom ta på, det finns ett recept att följa och du får ett enastående resultat!

SAFFRANSDRÖMMAR ( ca 30 st)

  • 200 gr smör
  • 2 dl socker
  • 1 paket saffran
  • 2 dl havregryn
  • 2 dl vetemjöl
  • 1 tsk bakpulver

Gör så här: Rör ihop smör, saffran och socker så det blir lite luftigt. Blanda de torra ingredienserna för sig och rör sedan ner det i smör och sockerblandningen. Arbeta ihop till en deg och rulla sedan 30 bollar som du lägger på plåt. Grädda i ugnen i 200 grader i ca 20 minuter eller tills drömmarna blir gyllene i färgen. Det är svårt att säga exakt tid då ugnar verkar ha ett eget liv. Jag brände faktiskt första plåten och sänkte därför värmen till 170 och fick ut en trevligare plåt med kakor i nästa omgång. LYCKA TILL!

10 Thoughts on “SAFFRANSDRÖMMAR

  1. De här drömmarna ser mycket goda ut!

  2. ska ja va ärlig så är de samma här och sen när ja väl vet vad ja ville bli så kan ja inte bli de då de inte finns nån utb i hela östegötlands län så de suger ändå,så jobbar lite på mcdonalds och de är ju inte bättre men men man får hoppas att nån gång löser de sig och när man väl vet vad man vill bli så kommer de kännas skönt.
    och dem där drömmarna,gu ja tar gärna såna,så gott.skulle nog lägga mellan en chokladkräm.
    ja vet ja och saffran,måste typ lägga choklad i allt,hehehe

    • matsafari on november 30, 2012 at 12:12 e m said:

      Choklad skulle göra gott till den här kakan! Lätt att jag valt en kaka med choklad framför en utan!
      Ja varför ska det vara så svårt att hitta sina drömmar? En utbildning som känns helt okej och ett jobb som känns givande!
      Just keep on looking! En dag kanske vi knäcker den där nöten.

  3. Lägg av nu, du är ju nr 1 å ingen protest! Känner ingen annan Ann-Sofi som DU, en glädje spridare, varm ,rolig,superbra på blogga,ärlig ja listan kan göras hur lång som helst så bara lägg ner. Även om du kan känna det så är du STILL NR 1 🙂 Puss Å ang drömmarna så ser dom himmelskt goda ut

  4. Vilka smarriga drömmar, älskar allt som har med saffran att göra!

    Inte kommer det att stå så på din gravsten inte!

    • matsafari on november 30, 2012 at 12:13 e m said:

      Nä det får vi hoppas att det inte gör! Haha men ibland så blir man avundsjuk på alla som redan sen barnsben vetat vad de velat bli!

  5. Känner helt klart igen de där känslorna! Och jag känner mååånga runt 30 som inte har en aning om vad de vill bli när de blir stora. Men om vi vill så har vi ju faktiskt tid att ”bli” alla möjliga saker än, man är inte ett hopplöst fall bara för att man kommit över 30 😉 (Försöker jag intala mig själv, haha!)

  6. Det är svårt att veta vad man vill, ibland vet man, men arbetsrollen har förändrats och då står man där igen. Vad vill jag göra:) Kakorna ser riktigt goda ut

Lämna ett svar till matsafari Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

WordPress spam blocked by CleanTalk.

Post Navigation