Första gången jag åt belgiska våfflor var på sweden rock festivalen i Sölvesborg, jag är egentligen ingen festival människa, eller jo! jag är egentligen en JÄTTE-festival människa eftersom jag älskar att gå på konserter men jag vill INTE sova i tält. Min första festivaltältning var den värsta och det var Wacken Open Air i Tyskland (med minst 50.000 festivalbesökare varje år) som tog min ”sova-i-tält-på-festival-oskuld”. Det var inte kul mina vänner, inte kul alls, det var precis som när jag förlorade oskulden på riktigt! Kladdigt, fumligt, knöligt och väldigt icke romantiskt.För det första så fick jag slå upp tältet i en stor gyttjepöl eftersom det hade regnat i en vecka innan vi kom dit och den enda lagom stora fyrkant som fanns kvar till mig var brevid ett stort dike som människor ( läs killar) använde som toalett. Så många snoppar som jag såg på den festivalen har jag nog aldrig sett i hela mitt liv!
Att sova var problem nummer två, jag antar att det bara fanns EN enda sten på hela campingområdet och den fick naturligtvis JAG ligga på. Sen var det var helt och hållet omöjligt för mig att koppla av efter mörkrets inbrott när det ramlade runt en massa fulla tyskar utanför tältet som hela tiden envisades med att snubbla på mina tältpinnar och tältsnören så tältet liksom bara kröp ihop och blev mindre och mindre för varje tysk som ramlade förbi.Här på bilden ser ni en av dom tyskar som ramlade på mitt tält, kanske han slog ihjäl sig, kanske inte, vad vet jag?
Mat och vatten var också ett stort problem, jag varken åt jag eller drack speciellt mycket under tiden jag var där, jag tyckte att maten smakade skit och butiksbiträdet i affären trodde att jag ville ha öl när jag menade vatten och det var liksom inte lönt att ställa sig i den långa kön igen för att hon inte kunde engelska! Sista kvällen blev dessutom campingområdet lite av ett kaos då tyskarna antagligen hade tråkigt och började tända eld på alla sina saker. Det var säkert minst 20 ”majbrasor” igång samtidigt och det kändes som hela tyska brandförsvaret åkte fram och tillbaka med sina branbilar och det var inte lätt att försöka sova då eftersom jag inbillade mig att tyskarna eventuellt skulle tända eld på mitt tält när de insåg att de nyss eldat upp sina.
Och nu undrar du säkert hur en tysk brandman ser ut, ja, han ser ut så här! Inte det minsta het om ni frågar mig;)
När jag väl kom hem från det där lilla äventyret ( jag har sagt att jag måste åka tillbaka till den festivalen minst en sista gång till innan jag dör eller blir för trött för att orka med,trots allt så förtjänar vi alla en andra chans eller hur!) så var jag så uttorkad, ung och dum att jag till och med hade fått en stor knöl i pannan men det sket jag i och packade väskan på nytt och knappade hem en ospecificerad resa till Kreta för att partaja lite till. Där i Grekland brände vi upp oss i solen något så djävulskt att vi borde besökt en läkare när vi kom hem! Min lillebror på bilden hade till och med sina ärrbildningar kvar i flera år efter vår resa.
Min festivaltältning nr 2 var på Sweden rock för några år sedan då jag plankade in på campingen utan att betala för mig och smällde upp mitt tält mitt i ”utrymmesvägen, även kallad brandgata” mellan två husvagnar.
Den festivalen sov jag hur gott som helst, jag levde som en kung på belgiska våfflor, jag frossade i mig goda glaserade munkar och jag gled runt med ett backstagepass tack vare goda kontakter och jag slapp se massor med snoppar varje morgon!!! Jag träffade mängder med nya och gamla kompisar,såg massor med skitbra band och allt var frid och fröjd!
Men sista natten när jag skulle återgå till mitt lilla krypin fanns inte tältet på plats längre.Det var puts väck! Borta! Jag hittade tältet lite senare, 50 meter längre bort, liggandes på sitt tak och när jag öppnade tältet låg allt mitt bohag huller om buller som om det hela hade varit en enda stor torktumlare eftersom det hade blåst rejäla orkanstormar under natten. Någon hade sett mitt tält rulla iväg med en tromb och de hade visst skrattat hejdlöst tills de kom på att det kanske sov någon därinne. När jag väl fått alla grejer och tält på plats igen så var det redan ljust ute och jag slocknade som en lampa. Nästa morgon vaknade jag alldeles ensam på campingen eftersom alla andra festivalare verkade haft bråttom hem. Kvar fanns lilla jag och några städande funktionärer! Haha!
När man bor i Hultsfred som jag gör så blir man lite bortskämd med att ha både sin egen säng, sin egen dusch och sitt lugna sköna frukostbord när det är festival! Som ni kanske vet så har vi sedan tidig bronsålder haft Hultsfreds-festivalen att vara stolta över tills det gick i konkurs och köptes upp av någon tysk med dålig musiksmak förra året. Om 2 veckor drar hela kalaset igång och det är lite som om Hultsfredsborna får en rejäl ”klatch” i röven då de nyfiket ger sig ut för att stirra och peka ut de stackars festivalarna (jag själv är säkert värst).I Hultsfred har artister som Metallica, Snoop dog, Black sabbath,Motorhead, The Ramones, Pantera, Rage against the machine, System of a down mfl spelat, hängt och supit i parkområdet där jag motionerar nästan dagligen. Ett år efter att Metallica spelade så hittade jag ett signerat plektrum på marken där scenen hade stått på min dagliga eftermiddagspromenad….Jag var på den spelningen och jag såg när de kastade ut allt möjligt ” skit” till fansen, men någon missade att plocka upp det lilla plektrumet och nu är det mitt!
I sommar tänker jag (förhoppningsvis, om jag får ledigt) följa med min sambo på en av hans festivalspelningar och jag kan berätta att hotellet är redan bokat,betalt och klart! 40 kvadratmeter hotellrum med eget kök och tvrum, 700 meter ifrån självaste festivalplatsen är vad jag har bokat,för nu är jag vuxen och behöver både min skönhetsömn, stadig frukost och gott om svängrum om jag ska orka headbanga i två dagar (vilket jag antagligen inte orkar ändå trots alla faciliteter)!
Och eftersom det tyvärr inte blir någon sweden rock festival för mig i år så har jag helt enkelt köpt mig ett belgisk våffeljärn så jag åtminstone kan sitta hemma och vända plattor samtidigt som jag gräddar den där festivalgoda våfflan! De ska ätas med chokladsås och dom ska sköljas ner med en öl och om jag blundar så kan jag ju låtsas att jag är på plats när alla vrålbra band som jag helst av allt skulle vilja se, spelar! Det var väl någon som sa ” If you can dream it, you can be it” och så får det väl bli. Vem vill gentligen se när sitt favoritband Danko Jones få marken att gunga när de kör låten Sticky situations ? Vem vill stå och glo på vrålgamla Motörhead- Lemmy och hans kindvårta som man sett tusen gånger förrut?? Vad är en bal på slottet….
Nästa år då jäklar! Då ska jag göra dem alla! Sweden rock, Metal Town, Getaway, Muskelrock, Heaven and hell, Wacken…you name it 😉
