Den senaste tiden har gått åt att lösa världsproblem. Jag gör ofta det. Löser problem som egentligen inte finns och grubblar över saker. Nu senast har jag grubblat mycket över det där med drömmar. Ni vet, alla ska ha en dröm och så jagar man den och till slut når man dit och så blir man NÅGON. Drömmar kan se lite olika ut. Det kan vara ett exotiskt resemål, en viss bilmodell, en enplansvilla, en spikrak karriär eller en stor familj. Själv är jag inte särskilt kräsen, har aldrig haft några direkta drömmar och många gånger har jag blivit stressad över att jag oftast lever för dagen och är helt drömlös. Många tjatar för mycket. Hetsar! Ligger i! Engagerar sig för mycket.
Min sambo som är musiker är ett typiskt exempel på att man kan förverkliga sina drömmar om man jobbar hårt och har den rätta viljan. Jag har sett drömmar förverkligas på nära håll. Om jag har varit lite avundsjuk över att min sambos väg varit glasklar? Absolut! Gud vad skönt allt skulle vara om jag bara visste vad jag ville. Men jag vet inte. Jag har inte en jävla aning faktiskt och ja det stressar mig eftersom jag inte vet om det är rätt eller fel.
Jag har inte direkt något drömyrke trots att jag är utbildad till både butikschef och fritidsledare. Jag har två titlar (och 16 år kvar av mina studieskulder) på fint papper som ligger i en plastficka i en flyttlåda någonstans i källaren. Jag trodde att det var en dröm men det visade sig att det inte riktigt var det. Jag har heller ingen speciell stad jag vill bo i. Jag har ingen drömresa jag måste göra innan jag växer upp på riktigt och det finns ingen bilmodell jag inte klarar mig utan. Jag vet inte om jag kommer bo i ett enplanshus och jag tillhör ingen speciell familj.
Vad händer om man inte har några drömmar? Kan man dö? Blir man ensam kvar? Varför är det sådan hets kring saker? Bör jag egentligen må dåligt över det här? Kan vi inte bara slappna av lite? Eller är det kanske så att mina drömmar bara är lite försenade? De har fastnat på vägen någonstans… precis som paketet från H&M brukar göra? Eller har jag bara förträngt dom och gett utrymme åt andra icke drömska saker? Eller har stressen över avsaknad av drömmar förlamat själva drömmen. Den kanske fanns där men den försvann eftersom jag var uppslukad med andra saker? Jag kanske kan vara NÅGON ändå? Vad säger du? Kan man inte vara någon… NÅGON som bjuder på lammfärsburgare?
LAMMFÄRSBURGARE MED SPISKUMMIN ( 4 burgare)
400 gr lammfärs
3 tsk spiskummin
1 vitlöksklyfta
2 krm salt
1 krm svartpeppar
Gör så här: Pressa ner vitlöken i färsen och krydda. Dela färsen i fyra lika stora delar. Forma till burgare. Stek i stekpannan några minuter på varje sida. Eller lägg burgarna på grillen. Servera med bröd och tillbehör. Gott!
Och, ja, jag är någon. Jag behöver inga drömmar för att leva. Jag är ganska tillfreds och klar över vem jag är ändå 🙂
//
