Jag ville bara tala om det, att jag lever. Jag har varken svarat på mejl, tittat in på andra bloggar eller varit tillgänglig den senaste tiden. Jag ska ta tag i mitt liv igen… idag…tror jag. Men ibland kan det vara skönt med en blogg-brejk.Vad har jag gjort som varit så viktigt? Jo, jag har lärt alla kattbäbisar att man kan klättra upp på människoben om man vill ha mat (och jag ångrade mig rätt hårt när jag en dag hade shorts och inte långbyxor). Sen har jag ätit en ute i flera dagar eftersom jag har varit på festival. Festivalen This is Hultsfred för att vara korrekt. 
Och så åkte jag smalspåret fram och tillbaka en massa gånger mellan festivalen och hemmet (eftersom jag hellre ville gå på min egen mugg än någon snuskig bajamaja). Jag trodde att man blev smal av att åka smalspår men jag har snarare gått upp 2 kilo under helgen. Det skyller jag på ovanstående kebabtallrik men det hela jämnar nog ut sig då jag sista natten och morgonen efter fick en light-version-av-matförgiftning efter att ha ätit en falafel för 50 spänn som egentligen bara smakade vitkål (man kan säga att den falafel:n föll fel i magen och kom ut ur röven som något jefla åskoväder/ nyårsraketer med tillhörande kallsvettningar!).
Sen såg jag ju en massa bra band på festivalen och det regnade ju en jävla massa. Vilket gjorde att jag såg bättre eftersom alla sprang iväg för att ta skydd. 
Så var jag ju med mina lyckliga och bästa kompisar Louii och Tina och röjde på punkbandet De lyckliga kompisarna. 
Det var nog festivalens höjdpunkt och några mexikanska hattar startade en ”mosh-pit” framme vid scenen några låtar in i konserten.”När Kristoffer spelar flipperspel” har nynnats om och om igen i mitt huvudet sedan dess och den låten samt ”le som en fotomodell” var höjdpunkterna i mina ögon.
Ja och så såg jag ju en ”double rainbow” också, det var ganska coolt och vi fick nästan samma reaktion som det länkade youtube-klippet plus minus någon öl.
På återseende!
//
