Det blev en spontan grillning på landet med min pappa för några veckor sedan. Vi hann både mysa och plocka kantareller i skogen. Jag vet inte hur det är hemma där du bor men här i skogarna vimlar det av kantareller just nu. Det är bara åka in på första bästa skogsväg och gå några meter in i skogen så finner man det gula guldet där. Jag brukar alltid gå förbi de ljuvliga hattarna utan att se dem men i år verkar mina kantarellögon växt på sig, eller så är det bara att det finns massor av dem att det verkligen inte går att missa.
Det härliga med att vara på landet är den naturliga tystnaden, dofterna och den rena luften. När vi stod där i den stora härliga trädgården och grillade spatserade nyfikna kossor förbi för att se vad vi hade för oss.
Kossor är väldigt nyfikna djur som också har en hel del humor, det fick jag erfara då jag i mina ungdomsdagar hade världens bästa sommarjobb som djurskötare på en mjölkgård. En del kossor ställer gärna till med bus när de får chansen, lite som en valpig hund fast större.
I det här huset bodde min farmor och farfar sedan år 1939 och framåt, de har tyvärr lämnat jordelivet för några år sedan. Här har jag lekt som barn under årets alla årstider och det var alltid lika spännande att bo på landet under loven och hjälpa farmor i köket och farfar i ladugården.
I det här huset bodde min farmor och farfar sedan år 1939 och framåt, de har tyvärr lämnat jordelivet för några år sedan. Här har jag lekt som barn under årets alla årstider och det var alltid lika spännande att bo på landet under loven och hjälpa farmor i köket och farfar i ladugården.
När vi äntligen satt oss till bords, hungriga som vargar, öppnade sig himlen när vi tog tag i gaffel och kniv och världens skyfall vräkte ner, men vi satt tappert kvar tills vi ätit färdigt. Det är ju trots allt bara lite vatten. Vi grillade ytterfilé av gris med klyftpotatis och kantarellsås. Farligt gott!
När vi åkte hem fick vi bevittna en sån där fantastisk solnedgång i ljuva färger som man bara ser efter ett fuktigt augustiregn.
Helt underbart vad Småland är vackert.
Så härligt det ser ut där ute i skogen. Fint att ha en sådant ställa där man kan minnas speciella människor lite extra!Nej, några kantareller vimlar det inte av i våra skogar, då får man ge sig längre in från kusten. Lyxigt att kunna plocka sina egna…Ha en skön helg!
Mårtenssons kök: Ja det är på äldre dar man inser hur mycket just det här stället faktiskt betyder och betytt för en. Min farmor och farfar hänger där bland trädtopparna och ser ner på oss och vakar över oss när vi är där.Kanske är det också dom som viskar till oss var vi ska hitta kantarellerna:)