Katastof låter läskigt, overkligt och lite osvenskt men nu är vi nog inne på sista strofen i just den här naturkatastrofen. Igår kväll var jag och turistade i Silverdalen och Lönneberga för att liksom känna hur det känns att stå mitt i ett katastrofområde. Jag måste nog säga att jag blev lite vemodig, ledsen och ganska tagen.
Vattnet har nu sjunkit undan i dom delar av kommunen som varit hårdast drabbade, vattenpumpar har gått på högsta växel de senaste dagarna och jag lider verkligen med människorna som har fått sina hus vattenskadade/totalförstörda i översvämmningarna. 
Det ser kanske inte så farligt ut på bilderna men det ska tilläggas att vattnet sjunkit MYCKET de sista dagarna, männikor har arbetat dygnet runt för att hålla de boende ovan vattenytan och förödelsen har varit total för de drabbade.
Tänk att en sådan idyllisk och vacker plats, bara på några timmar kan förvandlas till ett enda stort vattenkaos. 
Moder natur är oberäknelig, hård och tuff och nu tycker jag att det kan vända lite…hallå, var är sommaren? Kan jag få 25 grader och strålande sol?
Ja, moder natur är grym och ändå är vi förskonade här i Sverige… vi har inga tornado/tromber och större jordbävningar… men detta räcker självklart hu. Hoppas du och de dina inte har huset/källaren under vatten åtminstone!
Hej! Läser man om Japan bland annat så kommer vi ju lindrigt undan här i Norden, inga dödsfall i alla fall. Men läskigt är det för vatten är en enorm kraft. Läste idag att USA har värsta torkan på över 50 år vilket också vi kommer att märka av i höst när matpriserna går upp!
Ha det gott i SommarSVerige