Ja det är ganska svårt att gå tillbaka och jobba när man sitter och gosar med de här små pluttarna. 
Nu har de börjat bli nyfikna på vad som händer utanför boet och leker titt-ut! Och ja, ni som undrar hur lång och bred Decibels tunga är så har ni svaret i bild nr 2. Lite så där lite lagom!
Ja nu är dom här! Det var en ganska omskakande upplevelse för oss alla men två små liv av fyra klarade sig och ligger just nu hos sin mamma Decibel och äter. Själv tycker jag att det är jättekul att de redan så tidigt hittat mat som sitt största intresse! Då har vi liksom direkt något gemensamt!
Decibel har varit en utomordentlig föderska och räkna med att få du kommer få följa dom här små krabaterna då och då här på bloggen. Det kommer inte bli någon kattblogg, det lovar jag, men jag kan däremot inte garantera att jag inte bombarderar er med bäbisbilder. Nu är jag katt-mormor och vad heter dom små liven då? Säg hej till de små tigerpojkarna Robocop och Conan !
🙂
Decibel står i trädgården just nu och tror att pensionärerna som går förbi ska ge henne godis och att skolungdomarna som ska med bussen nu efter skolan vill ha ett tassavtryck på ett papper (en så kallad katt-autograf). Vi hamnade nämligen på första sidan i senaste numret av Nya tidningen som kom ut till alla hushåll i Hultsfreds kommun idag. Jag själv fick knappt upp tidningen förrän Decibel lade sig raklång på artikeln och började slicka på sin bild i tidningen. 
Snacka om egoboostad pösmunk till katt! Vilken tur att snälla brevbäraren lagt två nr av tidningen i brevlådan så vi fick varsin. 
Du som inte bor i närområdet och inte får Nya tidningen men vill läsa artikeln…Ja då hittar du den här inom de närmsta dagarna ( när jag kollade så hade det nya numret inte släppts där ännu). 
EGO-KATT! Hon slickar på sin egen bild och fiser på min! Men hallå!
Ja då kan jag berätta att jag var på bandet Blood of Serpents releasefest. Jag hade vrålkul, blev lite rund under fötterna, åt snittar till förbannelse ( självklart missade jag att fota) och rockade loss till den nya EP:n ” Leave you to the flies” som framfördes live. 
Hell yeah vilket partaj och jag önskar verkligen bandet all lycka i framtiden. År 2013 drar bandet ut på Europaturné och det är verkligen inte fy skam för ett relativt nystartat band från djupet av de Småländska skogarna. Och självklart finns bandet på facebook, och är du sugen på att höra så kan du lyssna på youtube.
Då kan jag berätta för dig att katten har dödat, slaktat och ätit upp bomullen på mitt nyköpta paket tops. ( 200 st!)
Alltså, den där katten går aldrig att lämna ensam! Och tops!!! Vad faan? Ja det kommer ju inte riva i rumpan när hon ska skita, bomull är ju rätt mjukt!
Ja i så fall så kan jag berätta att jag var på utflykt, den här gången i Ryd som ligger i Tingsryds kommun i det vackra Småland. Vad har Ryd som ingen annan håla i Småland har? tänker du säkert nu…och jag tänker inte vara hemlig på något vis utan jag kan berätta för er att där ligger Smålands kanske häftigaste kyrkogård. Det är ingen vanlig kyrkogård med kors, gravstenar och döingar utan den här kyrkogården är lite mer spännande än så. Här i Ryd ligger nämligen en gammal bilskrot numera kallad bil-kyrkogård dit turister välfärdar från jordens alla hörn.
Att besöka den här kyrkogården kändes andäktigt på något vis, vi och alla de andra besökarna gick alldeles knäpptysta och med en nick hälsade vi på förbipasserande samtidigt som alla bilvraken och naturens krafter förbluffade oss. Vi tittade in i Åkes (ägaren till denna bilåtervinningcentral) hem, verkstad och ägor,medan vinden susade lite spöklikt i trädkronorna där mitt ute i skogen.
Jag är egentligen inte särkilt vidskeplig och rädd av mig men på något sätt så kändes det som den där Åke fortfarande fanns där bland bilarna, stirrandes på mig, någonstans mellan alla trädstammarna. Den här kyrkogården gjorde mig lite tagen ja faktiskt gripen av den här Åkes sätt att leva så att mina tröga kommentarer , min energiska personlighet och mitt annars ganska vanliga ”spexbeteende” (när jag släpps lös i skogen) uteblev. Vilket kanske var rätt så skönt för alla de andra i sällskapet. 
Här ser ni en knäpptyst matbloggare stå i vidskeplig miljö och klia sig i röven! (vissa kliar sig huvet när de är fundersamma, andra i röven…Tydligen!) Och ja bilden här nedan…Är det inte så svenska bilförare överlag brukar peka med fingret i trafiken eller? Jag ska DITÅT tror jag bestämt att det betyder!
Är du själv nyfiken på att åka hit så ta en titt på hemsidan för en vägbeskrivning. Det är annars väldigt enkelt skyltat från vägen och inte speciellt svårt att hitta trots att det ligger ganska öde.
Nu tänkte jag ge er ett litet semestertips i den annars så matfyllda bloggen. Att semestra är kul och det är absolut ingenting som jag personligen är bortskämd med eftersom jag inte haft överflödigt med semesterdagar att semstra på i mitt liv. Därför kommer nu en liten minisemester över en helg jag gjorde till Malmö i somras, en perfekt ”liten” stad, faktiskt väl värd ett besök. 
Vi inkvarterade oss på ett trevligt och centralt hotell som hette The more hotel där vi fick en mysig liten takvåning, alldeles lagom stor till två slarviga personer som mig och min sambo. Hotellet låg bara ett stenkast från Malmö brygghus, ett litet microbryggeri som brygger den godaste lilla kakaoporten i världen (ja i alla fall om du frågar mig).
Eftersom det låg så nära så valde vi att förtära kvällens middag på just detta lilla brygghus och vi lyxade till det med deras populära provbrickor av sin egenbryggda öl till vår ale-marinerade hamburgare på 250 gr!!! Provbrickan var ett perfekt sätt att smaka av alla bryggeriets öl utan att bli stupfull, glasen var precis lagom stora och mat och de olika dryckerna i kombination blev också en upplevelse i sig. Dagen efter fortsatte vi mot Danmark och Köpenhamn, via det smidiga tåget över Öresundsbron tog vi oss enkelt in till centralstationen i Köpenhamn och där,med hjälp av stationens personal, lotsades vi vidare med pendeltåget till Vesterbro och Carlsbergs bryggeriet som låg 2 km från centrala Köpenhamn. 
Ett bryggeri med en intressant historia som bör besökas av alla som har det minsta lilla ölintresse. 
Bryggeriet startades redan på 1800-talet och är idag Nordens äldsta bryggeri som numera brygger ” probably the best beer in the world” som säkert alla vet.
Då, back in the days, skötte hästarna öltransporterna ut till kunderna och än idag finns dessa hästar kvar på bryggeriet och fungerar som ambassadörer på festivaler och liknande. Om du åker hit! Klappa hästarna på egen risk, de bits nämnligen, inte så hårt, bara så där lite lagom.
Grundaren, Herr Jacobsen lade inte bara grunden för industriell öltillverkning i världen utan han hade även ett stort personligt intresse för konst och formgivning och i trädgården finns en hel del skulpturer och statyer stående för allmän beskådan. Han var även givmild liten herre som faktiskt donerade den där lilla havsfrun som är så känd i Köpenhamn vars huvud stals för ett 10-tal år sedan.
Det absolut roligaste förutom ölprovningen då, var avdelningen där man kunde dofta sig igenom de vanligaste aromerna som finns i all sorters öl. Aldrig någonsin har jag faktiskt fått så många aha-upplevelser då jag gick igenom bryggeriets sammanställning av doftreferenser. Aromer som rostat bröd, svavel, choklad, citrus finns ju i många av bryggeriets egna öl. 
Så var ju höjdpunkten den stora utställningen ” Öl i världen”….
….som är världens största (kanske oxå dammigaste) existerande ölsamling.
Så har du en helg över som du vill ska gå i ölets tecken tycker jag att du faktiskt ska boka dig en weekend i Malmö och ta dig som vi gjorde, över till Köpenhamn. Billigt, roligt och lärorikt!
Finns det någon som använder ordet ”fuck” oftare än chef Gordon Ramsey? Nej, jag tror inte det. Här kommer chef Ramseys recept på omelette som jag fick av min svägerska Delphine. Fucking awesome!!!
I min trädgård går man då rakt inte vilse! I sommar har jag haft en fiffig liten vägvisare som kanske kan vara värd att visa upp här på bloggen.
Detta kan med andra ord också kallas för återvinning eftersom jag hittade pinnen och plankorna i busken här hemma.
Just nu finns det drösvis, mängder, tonvis, megamycket blåbär i dom småländska skogarna. Bara att ge sig ut att plocka tänker säkert du nu men så lätt är det inte. Som ni vet så hade vi översvämningar med hög nederbörd och höga vattenflöden här i somras. Tyvärr medför det vissa problem som exempelvis myggor. Jag skojar inte när jag säger att skogen är dränkt i blodstörstiga, aggressiva minijävlar.
Som ni ser så blev det ingen stor skörd av blåbär men skörd av myggbett blev desto mer. Hade du tänkt plocka blåbär runt Hultsfred eller andra ställen i Småland så kommer här några tips som jag borde beaktat innan min blåbärstur:
Klä dig inte i dina ljusa nyinköpta skitsnygga jeans bara för att dom är så jäkla sköna. Blåbär är blå och byxorna kommer ta samma färg när du sitter där med rumpan i blåbärsriset. Tro mig, jag talar numera av erfarenhet!
Om du har slarvat bort ditt myggmedel någonstans, åk då inte till skogen i hopp om att ” bara för att det är mitt på dagen och solljust, så bits inte myggorna”. Gå och köp ett nytt myggmedel helt enkelt. Jag hann inte riktigt räkna alla myggor som blodtörstigt närmade sig men jag kan säga att det var fler myggor än vad det finns tändstickor i en tändsticksask!
Kan du springa och plocka blåbär samtidigt? Om inte, då är det hög tid att börja öva på det. Om du hela tiden är i rörelse av hög hastighet typ sprintlöpning så kommer myggorna inte hinna ifatt dig. Sen att blåbären har en tendens att ramla ur bunken när du springer är helt enkelt något som du faktiskt får acceptera. Ni ser ju själva att jag tappade minst hälften när jag sprang där i skogen!