Finns det någon som använder ordet ”fuck” oftare än chef Gordon Ramsey? Nej, jag tror inte det. Här kommer chef Ramseys recept på omelette som jag fick av min svägerska Delphine. Fucking awesome!!!

I min trädgård går man då rakt inte vilse! I sommar har jag haft en fiffig liten vägvisare som kanske kan vara värd att visa upp här på bloggen.

Detta kan med andra ord också kallas för återvinning eftersom jag hittade pinnen och plankorna i busken här hemma.

Just nu finns det drösvis, mängder, tonvis, megamycket blåbär i dom småländska skogarna. Bara att ge sig ut att plocka tänker säkert du nu men så lätt är det inte. Som ni vet så hade vi översvämningar med hög nederbörd och höga vattenflöden här i somras. Tyvärr medför det vissa problem som exempelvis myggor. Jag skojar inte när jag säger att skogen är dränkt i blodstörstiga, aggressiva minijävlar.

Som ni ser så blev det ingen stor skörd av blåbär men skörd av myggbett blev desto mer. Hade du tänkt plocka blåbär runt Hultsfred eller andra ställen i Småland så kommer här några tips som jag borde beaktat innan min blåbärstur:

Klä dig inte i dina ljusa nyinköpta skitsnygga jeans bara för att dom är så jäkla sköna. Blåbär är blå och byxorna kommer ta samma färg när du sitter där med rumpan i blåbärsriset. Tro mig, jag talar numera av erfarenhet!

Om du har slarvat bort ditt myggmedel någonstans, åk då inte till skogen i hopp om att ” bara för att det är mitt på dagen och solljust, så bits inte myggorna”. Gå och köp ett nytt myggmedel helt enkelt. Jag hann inte riktigt räkna alla myggor som blodtörstigt närmade sig men jag kan säga att det var fler myggor än vad det finns tändstickor i en tändsticksask!

Kan du springa och plocka blåbär samtidigt? Om inte, då är det hög tid att börja öva på det. Om du hela tiden är i rörelse av hög hastighet typ sprintlöpning så kommer myggorna inte hinna ifatt dig. Sen att blåbären har en tendens att ramla ur bunken när du springer är helt enkelt något som du faktiskt får acceptera. Ni ser ju själva att jag tappade minst hälften när jag sprang där i skogen!

Att vara matbloggare är inte så glamouröst som många tror. Jag äter inte hummer dagligen och jag schamponerar inte håret i champagne.Jag har heller ingen röd matta i trappan vid ytterdörren eller ens en guldtoalett som jag kan kissa i. Om sanningen ska fram så får ofta äta min mat kall eftersom det ibland tar tid att få till det det perfekta fotot och ibland är det inte alls lätt att få fram roliga ord som passar ihop med mina maträtter. Jag har också fått tejpa ihop mitt stativ eftersom katten hängde och slängde i det en dag då det var brist på klättervänliga träd inomhus. Men tack vare alla ni fina människor som tittar in här på bloggen så älskar jag att uppdatera härinne. Ni gör mig så himla glad när ni skriver era små gulliga hälsningar på era matraster på jobbet, trycker på gilla-knappen på bloglovin / facebook och när ni uppmuntrar mig att fortsätta sätta min personliga prägel i det jag gör trots att jag kanske ibland framstår som spritt språngande galen. Jag blir så glad när ni mejlar och tackar för ett gott recept och när ni delar med er av era egna:) KRAM PÅ ER ♥ Ni är bäst!