Jag skrev en krönika förra året och nu har det gått ett helt år sedan dess och varför inte göra det till någon form av tradition? Jag menar, mycket händer faktiskt men det är kanske inte förrän vi tänker efter, reflekterar och plitar ner sakerna, ja det är kanske då vi blir medvetna om att livet går framåt och inte bakåt.
Mitt år har varit oerhört händelserikt. Ibland har jag faktiskt fått nypa mig lite i armen för att verkligen vara säker på att det inte varit en illusion, en dröm eller någon form av lycklig sagobok. Jag minns att jag på nyårsafton vid tolvslaget ( någon stund efter att min kompis fått en stor nyårsraket på sig som faktiskt exploderade farligt nära anus och jag legat ner på backen och skrattat åt det i en hel evighet) när jag stod där och skålade med fina vänner och familj att ” Det här året, 2012, det ska bli nog bli mitt år, det kan bara bli bättre nu”.
I mångt och mycket kan jag nog säga det faktiskt blev så också. Min arbetspraktik på systembolaget förlängdes till juni 2013, det var otroligt glädjande besked som medförde att jag var tvungen att ta tjänstledigt från mitt ordninarie arbete på Ica. Jag gick upp till att arbeta halvtid, testade på att jobba nästan heltid ett tag, och jag fick åka på kurs i Stockholm. Där fick jag lära mig massor om mat och dryck i kombination och kom tillbaka med en brinnande iver att lära mig ännu mer. För första gången på länge kände jag någon form av lugn i kroppen och en känsla av att ha hittat ”hem”. Systembolaget kanske är en arbetsplats som vilken som helst men för mig kommer det alltid vara platsen där mina vingar lyftes och flög. Mina arbetskamrater har varit mina skyddsänglar och utan dom hade det aldrig gått så bra som det har gjort under den här tiden. Och än blir dom inte av med mig. Det är helt fantastiskt att jag fick den chansen, att få testa något nytt, växa in i en ny roll och öva på stress på det här sättet. Jag har gett 100% i min egen utveckling och KBT terapi och systembolaget har hjälp mig att framåt. Jag har ändrat mitt beteende, lärt mig säga nej, lärt mig att prioritera och framförallt så har jag lärt mig det viktigaste…Vila och återhämtning mellan varven för att inte ”brännas” ut igen.
2012 blev också Matsafaris år. Det började med att jag flyttade hela bloggen hit, till matmolnet. Några läsare försvann, många nya fann hit och bloggen uppmärksammades på många sätt. Decibel blev stjärnkocken, Smålands kanske mest kända katt. Katten blev en stor del av bloggen, vilket underlättade för mig då jag har haft svårt med att stå i fokus ibland. Lokaltidningarna fick upp ögonen för vad vi hade för oss, jag och katten, och vi fick vara med både här och där.(Vimmerby tidning gjorde en jättefin artikel om hur jag faktiskt började med bloggandet, den finns att läsa i kort version här.) Artikeln i helhet i tidningen hade verkligen en bra slutkläm ” Jag har redan vunnit största priset och det är att få må bra igen”. Och så känns det faktiskt!
Jag fick också skriva några recept till tidningen Nordöstran, ett otroligt roligt hedersuppdrag och första gången jag fick ett recept publicerat i en tidning var i Expressens bilaga Mitt kök. Det är en speciell känsla det där med att öppna en tidning och få se sin egen bild och sina egna ord.
Det bästa och mest oväntade som hände, att jag blev nominerad till Stora matbloggspriset 2012 det gjorde mig både rörd och lite gråtmild men senare också väldigt stolt. På något sätt så kände jag mig till en början inte värdig att hänga där bland alla toppbloggarna och tävla om att bli årets matblogg, jag menar vad är jag? En frispråkig lite halvgalen tjej som gillar att inspirera till god matlagning med en knasig hårdrockskatt i släptåg? Lilla Ann-Sofi från Hultsfred? Vem gillar mig liksom? Men när jag tänker efter så är Matsafari faktiskt inte så lik någon av de andra toppbloggarna alls. Jag menar vem skriver om gynekologbesök och chokladpudding eller bjuder på sig själv på det sättet som jag gör? Det var ju ni läsare som nominerade mig, tack vare er blev jag blev utvald och ett finare kvitto på att jag gör någonting bra, kunde jag inte få. Tack snälla ni för det! Jag hoppas att jag fortfarande inspirerar, får dig att skratta då och då och jag vill skänka dig lite glädje var gång du tittar förbi.
Så 2013? vad händer då? Jag vet faktiskt inte riktigt. Jag tror att jag tar det som det kommer. Jag hoppas kunna åka på många festivaler och konserter nästa år. Musik är ju som mat för själen och att få se bra artister framträda live ger både gåshud och hårresningar på samma gång. Sen kanske många uppfatta min musiksmak som kastruller och stekpannor som någon står och kastar ganska aggressivt i en stentrappa samtidigt som man är bajsnödig och förbannad men även sådan musik är mat för själen för den som är utsvulten. Jag har en gammal barndomsdröm som jag ska försöka se om jag kan förverkliga, jag ska åtminstone göra ett försök. Jag hoppas också kunna komma iväg till Paris och jag skulle så gärna vilja ha en semsterledighet i en längre period så jag kan få andas ut och reflektera lite över vad jag vill göra i framtiden.
Jag vill i det här inlägget passa på att tacka dig, kära läsare som så troget hängt kvar det här året och som nyfiket tittat in för att se vad jag och Decibel har för oss. Tack för alla fina kommentarer ni gett mig. Tack för alla uppmuntrande och snälla ord. Och tack snälla för den här nomineringen till Stora matbloggspriset. Utan er hade det inte varit möjligt att ens driva en matblogg. När jag startade bloggen mådde jag fruktansvärt dåligt, nu 2 år senare så mår jag så himla bra. Nästa år ska bli bättre på vardagsmat, jag ska leverera ännu fler inspirerande bilder och jag ska skriva ännu mer från hjärtat. Tack för det här året. Tack alla ni Vimmerbybor som tittar in här, tack alla Västerviksbor som följer mina äventyr i matens värld, tack till alla Stockholmare som alltid är dom flitigaste besökarna och tack till alla ni härliga människor från Växjötrakten som återkommer. Du från Kalmar ska också ha ett stort tack och ni härliga skåningar, tack till er också. Tack snälla norrlänningar därute. Ett stort tack till alla er utlandsvenskar som tittar in då och då för att få en uppdatering om vad som händer i Småland.
TACK ALLA! Tack alla ni som besökt mig. Jag villavslutningsvis önska er ett riktigt gott nytt år med en stor puss och en fin bild.